30 juni 2013

Två skedar.

För någon vecka sedan. Innan vägningen och godkännandet från 334:an. Då när det kändes hopplöst och jädrigt. När vi tog fram Nutellan efter maten och erbjöd välling morgon och kväll. Då, mitt i det där. Då trugade jag för första gången.

Jag hade gjort makaroner, som Frida brukar gilla. Men, hon hade förstås inte ätit så mycket som jag hade hoppats. Men hon tyckte att hon var färdig och ville gå från bordet.

Jag: Ta två skedar till Frida, så kan du gå sen.

Frida tittar frågande på mig. Uppriktigt förvånad säger hon: Men! Jag har ju redan en sked!

Det blir tyst ett tag innan jag fattar vad hon menar och innan jag fattar vad jag har gjort... Jag fnissar lättat åt att hon inte förstod mitt försök till att truga och blir samtidigt så himla glad när jag förstår att vi faktiskt inte har gjort det förut, trugat.

Jag berättade det för Lina när vi pratades vid efter vägningen och hon sa de kloka orden som många fler också borde ta till sig. "Ja, och vad hade två skedar till gjort för skillnad? Egentligen." Och visst är det så. Den enda skillnaden är att jag tar i från Frida tron på att hon klarar att veta själv när hon är mätt. Jag smular sönder en del av tilliten. Så, tack Frida för att du räddade mig från det. 

27 juni 2013

Mormorsmor.

För ungefär ett år sedan skrev jag om min mormor och hennes syster, Krut & Ruter. Mormor har kämpat på ett år till. Nu är hon 92. Det är förstås tomt utan de dagliga samtalen till den allra käraste systern. De kallade varandra så, Min allra käraste Syster. Hon kämpar på och bor kvar i sin vanliga lägenhet. Med utsikt över en rondell. Den utsikten, går enligt mormor, inte av för hackor. Det är mycket som händer där. 


På midsommardagen fick Abbe träffa min mormor för första gången. Vi får se om det blir sista men jag tror inte det. Det är ju både krut och ruter i damen. Dessutom har hon tävlingsinstinkt, och eftersom hennes syster blev 95 år så vill hon nog hänga med åtminstone till dess. Vi får se. Det var ett kärt möte i alla fall. 


Gammal och färsk.

Vad gör du Frida? :)

Mormorsmor och tre fina kids. 

25 juni 2013

Utskriven.

Det gick. Så jädra bra gick det.

Min magkänsla kan gå och slänga sig i sjön och ta sig en funderare på hur den beter sig. Frida är utskriven från avdelning 334. För att aldrig mer återvända.

Vi firar det med att imorgon åka på minisemester till en stuga vid en sjö och umgås med min första älsklingsbästis och hennes barn. Det blir fint det.

Midsommar.

Hur det än går med vikten idag så vill jag i alla fall visa att vi hade en fin midsommar. 


Busprinsessan. 








24 juni 2013

Glassen, del 203.

Imorgon är det dags. VÄGNING. På avdelning 334 på Östra sjukhuset i Göteborg. Gastroenheten. Lika jädra ångestfyllt som alltid. Eller lite mer ångest än på länge men mycket mindre än då. Då när hotet om socialen fanns. Då när det jävliga var jävligast.

Det går inte att jämföra med det. Men ändå. Klump i magen. Frida har ätit kasst ganska länge. När vi var på Tillväxtenheten för någon månad sen och fick se att kurvan dippade lite. Den fina kurvan som varit så fint på väg mot -2, hade vänt lite ner mot -3.

Vi fick ju tips om glass.

Och eftersom vi fick lite magknip av den där lilla dippen på kurvan så köpte vi glass. Och kakor, och choklad och nutella. Och Bella har haft en underbar period när hon har fått mumsa på av det mesta söta och feta och göttiga. Precis som vilken unge som helst har hon tagit chansen och vräkt i sig, tjatat om mer och aldrig kunnat äta sig mätt på allt det där.

Frida då? Ja, hon är som Ferdinand på tjurfäktarstadion. Hon bryr sig inte det minsta. Visst kan det slinka ner en sked nutella och visst är det gott med lite glass. Men inte alltid. Och inga mängder.

Men visst. Jag kan ha fel. Magkänslan kan ha fel. Men just nu säger den att vi inte ska vänta oss stående ovationer imorgon. Den säger att vågen inte har gått upp så mycket som den borde. Och det får mig att känna mig som en dålig förälder. Som om mitt föräldraskap är ett med vågen. Så var det med det.

Men, för all del. Håll gärna en tumme eller två imorgon eftermiddag.

23 juni 2013

Solen.

När jag kommer ner på mornarna är Bella oftast redan uppe. Ibland är Frida vaken också. De sitter i soffan och tittar på Bolibompa. Jag frågar om de har sovit gott och Frida frågar mig om jag har sovit gott. Det är en mysig stund. Lugn.

En morgon sa Bella:
"Mamma, vet du? Jag tycker det är så mysigt när jag går upp på morgonen och så går jag in i lekrummet och då lyser solen in där. Det är så varmt och skönt så jag brukar sätta mig där i solen en stund, innan jag klär på mig."

20 juni 2013

Grym på gym.

Abbe har börjat se lite längre nu. Plötsligt blev babygymmet intressant. 

Skrämmande... 

och fascinerande. 

Och väldigt roligt.  

19 juni 2013

Egen tid.

Just nu stjäl jag mig någon/några minuter egen tid. Barnen får kolla på boli medan muffinsen är i ugnen. Nu har jag en minut på mig.

Vi diskuterade det där med egen tid, en kompis och jag. En vän till henne hade kommenterat att den stunden hon hade egen tid på dagen var när hon och barnen skulle iväg någonstans, och hon hade fått in alla ungar i bilen. När hon stängde dörren och gick runt bilen till förarstolen, innan hon satte sig. Det var hennes egen tid.

--- där var minuten slut och jag har varit nere och hämtat ut muffinsarna ur ugnen ---

Jag stjäl några minuter till. Bella och Frida låg i soffan och myste. Frida låg i Bellas knä. Det såg så mysigt ut att jag inte vill störa. Abbelito sover i babyskyddet. Vi tog nyss en tur till gårdsbutiken och köpte ägg. Jag fick in ungarna i bilen och gick låååångsamt till förarplatsen.

Till vardags lägger jag gärna min egna tid på att sitta vid datorn och fixa med bilder eller blogga. Eller träna förstås. Men ibland hinns det inte med. Ibland går dagen i ett och kvällen kommer, och går, alldeles för fort. Då gäller det att hitta sina egna stunder. Oftast brukar jag ta mig en extra minut när jag går på toa, jag läser någon tidning eller stirrar ut i luften en stund. Samlar kraft och laddar om.

Det är intensivt med barn. Fantastiskt och jag älskar att vara hemma. Men det är intensivt till tusen.

När har ni egen tid? Behöver ni stjäla den eller finns den bara där? Vad gör ni?

Halsen.

Bella: Jag har aldrig sett hans hals!! Har ni det???

18 juni 2013

Slemgroda.

Vid blöjbyte häromdagen petade Bella försiktigt på Abbes snopp. Hon drog snabbt tillbaka fingret. Funderade lite. Petade på pungen. Drog snabbt bort fingret. Funderade lite. Konstaterade:
"Det känns lite som min slemgroda."

17 juni 2013

Mjölk.

Jag hade föresatt mig att jag skulle köra med mjölkproteinfri kost ett tag för att se om Abbes mage blev lite bättre. Jag skulle börja igår kväll. Skulle. Men jag bangade. Jag tänkte och tänkte. Och kom fram till att jag inte tror att det är så farligt, det här med magen. Han är ju aldrig otröstlig. Jag läste på symtomen på 1177 och tyckte inte att det stämde in så värst... Och lite ont i magen har ju de flesta bebisar.

Och sen så är det ju så att jag älskar alla former av mjölk.

Mjölk i kaffe, yoghurt till frukost, ost!! schmööör! crème fraîche!!! gräddiga såser, tjocka lager med bregott...

Så jag övertalade mig själv att han inte är allergisk mot komjölksprotein. Så var det med det. Karaktär is my middle name alternativt Jag gör allt för mina barn.

Tröst.


13 juni 2013

Abbe & jag.

Den här veckan har Abbe och jag dagarna för oss själva. Bella och Frida är hos mormor och morfar i Skåne och makeN är på jobbet. Ni kanske tycker att jag då borde hinna med att blogga i parti och minut. Så är det tydligen inte. Jag har alldeles för roligt. :) 

Jag promenerar, dricker mängder med kaffe, ammar, pratar med Abbe som säger baou med den mjukaste lilla rösten, jag hälsar på kompisar, sitter i soffan och stirrar ut i luften, ligger på golvet bredvid Abbe och säger "åh vad stark du är! åh vad du kämpar!" när han ligger på mage och tränar, jag tränar själv, jag flänger runt och sitter still, ammar på promenader, på café men mest i soffan och jag njuter av lugnet och fnissar åt Abbe som ler sina stora leenden som gör mig så varm. 

Emellanåt saknar jag småtrollen. Men mest njuter jag och passar på. Snart är det liv i luckan igen och då är det det bästa. Då är det sommarlov och fullt ös. Men nu, nu är det lugnet före stormen. Och det är inte så illa det. 


12 juni 2013

Tuppluren.

Det har faktiskt blivit lite bättre, vissa dagar, med sömnen för Abbelito. Han har till och med somnat på soffan. Och han har till och med fortsatt sova när jag har lagt honom ifrån mig. 

Just nu har han sovit 90 min i vagnen och jag har fått jobba ostört. Wihooo! Jag har haft två fotouppdrag senaste veckorna så det är många bilder som ska redigeras. Första jobbet är nu levererat och klart. Resultatet finns på min fotoblogg - länk till höger.

Jag hinner inte blogga så ofta men är mer aktiv på Instagram så följ mig där om du är nyfiken på min vardag just nu. Länk finns till höger. :)

149.

Jag var på efterkontroll på mvc häromdagen. De kollade mitt blodvärde och det var 149. Etthundrafyrtionio!!!!!!!!! Fattar ni hur pigg jag är??! Alltså, det jag har inte känt så här på hur länge som helst. Sen typ innan jag blev gravid med Frida. Alltså, fyra år. Järntabletter is da shit säger jag!!! Det är synd att man inte fattar det när man är fast i tröttheten... då när hjärnan är som en seg deg. Så himla onödigt att gå runt och vara trött i onödan.

Ät järn! Bara gör't.

7 juni 2013

Himmel.

 Himmel vilken himmel det var härom kvällen. Klart jag måste dela med mig av härligheten.

6 juni 2013

Lillebror.

Fattar ni hur älskad han är? Fattar ni hur mycket uppmärksamhet han får? 

Abbe, han fattar. Och han sover sig igenom kärlekshandlingarna och uppmärksamheten. Trygg och cool och älskad. 

5 juni 2013

Hålla handen.

Idag var det sista dagen för Frida på småbarnsavdelningen Fjärilen. Till hösten börjar hon på storbarnsavdelningen Sländan.
Idag var det sista dagen för Bella på storbarnsavdelningen Sländan. Till hösten börjar hon i förskoleklassen Ugglan.
Det var sentimentalt när vi gick till förskolan i morse. Eller. Det var inte sentimentalt. Jag var sentimentalt. Jag bad Bella att hålla mig i handen. Och jag höll den där lilla starka, torra, varma, sköna handen. Hårt. Och tänkte att det var inte länge sedan hon började. Och nu är hon så stor. Förskoleklass. Snart får jag inte hålla den där handen längre. Inte med samma självklarhet som nu. Jag njöt. Solen värmde och jag blev varm av både den och den lilla handen.

Knak.

Det här lilla charmtrollet växer så det knakar. Ni ser ju! En helt annan liten människa. Vaken. Med. 
  

Och med en av de stoltaste storasystrarna. 
Igår bajsade han ner tre bodys, två filtar och en babysitter. I natt var det lakanet i sängen. Vi behöver köpa större blöjor. Det blir storlek 3 det. På fredag är det vägning. Jag gissar att vi har sprängt 6 kilo. 

3 juni 2013

Sömnen, del 2.

I lördags vankade vi av och an med vagnen, makeN och jag. Turades om att promenera Abbe till sömns. Det gick så där, han sov när vi gick, vaknade när vi stannade typ. På eftermiddagen tog makeN en tupplur med Abbe och då sov de, båda, i nästan 90 min. 

Hur som helst. I söndags gick jag en träningspromenad med en vän. Abbe måste ha blivit chockad över vårt höga tempo för sen sova han i fyra (4!!!) timmar! 
Sen så skäms jag lite för att jag gnällde också. För att jag orkar gnälla och blir frustrerad beror ju till stor del på att jag, för det mesta, får sova bra på natten. Om jag inte fick det skulle jag nog tacksamt lägga mig och vila med honom på dagarna. Eller så skulle jag gnälla över att han sover kasst på natten i stället. Säkert troligt.

Hur som helst. Jag har från flera håll fått tips om bärsjal och jag har lovat att tänka över detta... Jag är rädd att göra mig oumbärlig (som om jag inte är det redan och som om det vore negativt (herregud, någon borde analysera mig grundligt och prata allvar med mig)). 

Over and out. Nu hoppas jag på en god natts sömn, så att jag orkar gnälla lite över att inte få sitta tillräckligt mycket vid datorn imorgon.

Förresten, han sover bra när vi gör saker. Så idag har tjejerna och jag varit på coop, åkt till återvinningen, lunchat på ikea och varit på förskoleavslutning - och lille gos, han har sovit. Håhåjaja. 

2 juni 2013

Mamma är en bajskorv.

Läggdags. Övertrötta barn. Föräldrar som vill ha egen tid. Fort i säng nu ungar! Funkar ju sådär. Efter en halvtimme snackas det och surras fortfarande högljutt. Jag går upp när det blir för livat.

F: Jag vill sova i Bellas säng!
Jag: Nej, ni får sova i era sängar.
B: Men åååh, varför då? Hon kan väl få sova hos mig????
Jag: Neeej... (tvekar lite, för det låter ju så gulligt men samtidigt... det funkar sällan så bra)
B: Jo!!!! Snälla då?!
Jag (menlöst): Okej, du får sova i Fridas säng så ni inte trillar ur. Men har ni inte somnat om en stund så får ni sova i era egna sängar. (Lite odefinerat hot funkar ju sådär...)

Bella hoppar över till Fridas säng och båda ser glada ut.

En halvtimme senare är det fortfarande väldigt glada och väldigt vakna. Jag går upp och säger till Bella att flytta över till sin säng för det funkar inte idag, vi provar en annan gång. Nu är klockan mycket och jag vill kunna slappa lite innan jag ska sova. Båda blir arga och besvikna förstås men jag stoppar om och pussar och säger ajlaavjooo och får svar i alla fall av Frida.

När jag ska stänga dörren hör jag Bella säga till Frida:
Mamma är en bajskorv!

Jag öppnar dörren igen och säger att jag hörde vad hon sa.
B: Förlåt då!
Jag: Vet du, jag förstår att du blev arg på mig och då får du säga det. Du kan säga "nu är jag arg på dig mamma!!" Det är helt okej. Men jag vill inte att vi kallar varandra för bajskorv eller säger att någon är dum. Vi gör inte så i vår familj.
B: Okej...
B: Förlåt mamma.
Jag: Absolut.

En stund senare ropar Bella:
Mamma! Kan du säga förlåt till pappa när han kommer hem? Jag råkade säga bajskorv till honom också igår... flera gånger.

Ja, det kan jag göra... och nu är det gjort. Du är förlåten.


Vändning.

Två gånger har den här parveln vänt sig från mage till rygg. Hans syskon gjorde detta vid 11 månaders ålder så vi är lite imponerade. Det kanske är engångsföretelser men ändå. 

1 juni 2013

Sommar.

 Visst är det väl så? Att sommaren är här?! Vi invigde den i alla fall förra helgen. Turistade med kusinerna till en ö... Hisingen. Solen sken. Vi åkte båt. Fint så. 



Första bilden på hela nya familjen.