26 februari 2014

Nära.

Hm. Den där luggen. Borde vi göra något åt den? 

Och nacken... som jag förgäves försökte fota men det trilskades... Det är en virvel därbak som gör att nacktofsen ser ut som att den blivit flätad...

Kinderna...





När vi vaknade imorse hade Abbe 39,5. Fjärde dagen. Inga prickar. På morgonen fick Bella honom att skratta ett litet skratt. Snabbt övergående men ändå, ett skratt. Som vi inte hört sen i söndags.

Förmiddagsvilan var lång och efter den var han på gång ett tag. Det var då jag tog bilderna ovan. Tempen var nere under 39, äntligen.

På eftermiddagsvilan somnade vi tillsammans i soffan. Men innan hann jag ta några kort med självutlösaren.

Glad mamma. Trött unge.


Nära, nära.


Efter en halv flaska välling somnade han i min famn. Jag somnade också och sov som en stock. Det har förstås varit sisådär med nattsömnen. Abbe har sovit på mig halva nätterna, och den andra halvan har han gnytt oroligt. Typ så.

Det enda bra med den här sjukan är ju all närhet. Abbe har varit i min famn praktiskt taget hela tiden. Eller i makeNs. Jag har tvingats ta det lugnt och inte få något gjort mer än att hålla skeppet flytande. Knappt flytande.

Nu ikväll var han mer sig själv igen. Bella busade med honom så att han skrattade tills han kiknade. Riktigt skratt igen. Vi har längtat. Nu hoppas vi att natten gör under och att han vaknar feberfri imorgon... Och gör sig redo för lite vattkoppor i stället. Eller? Puh.

25 februari 2014

Sjukling.

Abbe har åkt på tredagarsfeber. Gissar jag. Han har haft hög feber i tre dagar, 40 grader. Han har varit riktigt ynklig. Det har blivit mycket tid i famnen. Som när han var liten...

21 februari 2014

Mammamage.

Först nu, efter tredje barnet, har jag förstått vad en mammamage är. Diastas heter det på fint språk. Det är när magmusklerna delar på sig när man är gravid. Det gör det för (nästan) alla, för att barnet ska få plats. För de flesta läker magmusklerna ihop efter förlossningen. Det kan ta några månader.

Men för vissa läker det inte ihop. Eller så tar det längre tid. Mina magmuskler är fortfarande delade men jag tränar för att dels få dem att gå ihop och dels för att lära mig använda de djupare magmusklerna och på så vis undvika det som diastas kan ge upphov till; ryggont, mag- och tarmbesvär, oförmåga att stabilisera magen och för min del, putande mage.

Jag har en putande mage. En mammamage. Det har jag haft sen efter Bella men det är först nu som jag förstår varför. Jag kan gå ner hur mycket som helst i vikt (typ) men ändå ha en putande mage som gör att jag ser tjockare ut än vad jag är. Mina magmuskler orkar inte hålla in magen hela dagen. Jag ser smal ut på morgonen men på kvällen putar magen igen. Typiskt kännetecken för mammamage.

Sedan ett par månader tillbaka har jag börjat träna detta, via en app som heter just Mammamage. Den finns att köpa på Google play/App store för ca 25 kr. Där börjar man från grunden med att dra in magen på rätt sätt. Det är även knipövningar inbakat i det hela. Man börjar på nivå 1 och när man har gjort den 10 ggr får man göra ett test, klarar man det får man börja på nivå 2. Good shit. Gränssnittet och bilderna är väl inte hundra men det är en bra app för dig som behöver lära dig att använda magmusklerna på rätt sätt.

Min diastas har blivit bättre. Den är inte lika djup och inte lika lång. Men det är inte helt bra än och jag märker att jag fortfarande använder magmusklerna fel. till exempel när jag ska resa mig upp från liggande. I stället för att suga in magen så trycker jag ut den, vilket syns som en lång bulle på magen.  I vardagen har jag numera mer koll på mina magmuskler nu och är mer medveten.

Medan jag ännu är inne på ämnet, och så att ni inte gör samma fel som jag. Plankan är inte rätt sätt att träna magen i detta läget. Dessutom finns det överhuvudtaget ingen vits med att göra plankan längre än 1 min eftersom det inte är så man någonsin använder magmusklerna. Man blir bara bra på att göra planka. Dynamiska plankor är i så fall bättre, om man till exempel gör på en pilatesboll, så att man måste hålla balansen. Men inte för mammamagar som putar ut, bara för de som kan hålla in magen och spänna på rätt sätt.

Apropå det här med att känna sig tjock. Jag har gått ner alla graviditetskilon, och några till. Det gick rätt fort den här gången, väldigt fort faktiskt. Abbelito åt ju som en häst. Så efter knappt 1månad var jag tillbaka där jag var innan graviditeten, 69 kg. Efter två månader var jag där jag var innan Frida, 67 kg och sedan september ligger jag på 65-66 kg. Med mina 178,5 cm så är jag förstås långt i från tjock.

Jag har dessutom varit med i en studie, från v 12 i graviditeten, och som ska pågå till Abbe är 18 månader. Där har jag fått mäta min fettprocent med olika metoder, tre gånger under graviditeten och en gång nu efteråt. Senast, när Abbe var halvåret låg jag på en fettprocent på 22% med den mest tillförlitliga metoden och något lägre på en fettvåg. Så, jag är inte tjock. Men jag tycker att jag ser tjock ut, på grund av putmagen.

Jag vet att många andra tjejer känner likadant. Kanske att några av er inte heller har förstått varför. Nu vet ni, och det finns hjälp, det finns något att göra åt det. Läs mer på Mammamage eller sök på Lofsans blogg, hon har skrivit mycket om det och har massor med övningar som passar att göra hemma.

Till slut. Det här är egentligen utanför min komfortzon. Jag vill inte ha en massa kommentarer om att jag inte aaaallls ser tjock ut. Det är inte det handlar om. Jag skriver om det här för att fler ska bli medvetna om begreppet mammamage. För att fler ska lära sig att man kan göra något åt det, även om det har gått 1 år eller 15 år sedan du födde barn.

20 februari 2014

Tio månader.

Helgen när jag skulle ha åkt på träningsläger började Abbe gå med gåvagnen för första gången. Det var Frida som lärde honom. :) I förra veckan började han stå utan stöd. Det händer grejer. 








Jag tycker att det är så ofantligt gulligt när han sitter så här och leker.


 Väldigt oral. Alltså, väldigt.

Vi var förresten på 10-månaders kontroll på bvc i tisdags. Abbe fick godkänt av läkaren. Men också en förmaning om att inte dippa mer på kurvorna. Hehe, den har vi hört förut. ;) Han är nämligen tillbaka där han började, på normalkurvan, efter att ha varit uppe och touchat på +2. Den här gången är jag dock inte det minsta orolig. Vi känner oss väldigt trygga med hans ätande och hans signaler om när han är mätt, och hungrig. Han är faktiskt helt fenomenal. Vågen landade på 9,95 kg och med sina 77 cm är han väldigt lång! Det kanske blir en kopia av makeN; lång och schmaaal. :)

19 februari 2014

Kojkalas.

I söndags smällde det. Fridas första kompiskalas. Tre förskolekompisar. Kojor. Dans. Paket. Nutellapannkakor. Chokladbollar. Ballonger. Succé!





7 år.

Det är ju lite av ett födelsedagsmarathon de här veckorna. Igår var det Bellas tur. Som hon har väntat!! För sju år sedan såg hon ut så här...

Det blev skönsång och tomtebloss...

 ...paket...

... och en presentpappersätande lillebror.

Lite besviken över att det bara var en leksak. Lego. Men ändå rätt nöjd med dagen. 

Velkomna til fika.

Alltså. De här barnen jag har. Jag måste erkänna att jag, ibland, känner att vi har lyckats väldigt bra med dem. :) Väldigt bra. Ibland är jag mer osäker och funderar på var det gick snett... Men. De där stunderna när man bara ser dem. Ser hur bra det blir. Hur bra de är. Det är då jag fnissar av lycka och stannar upp och njuter. 

Som i lördags. Bellas vattkoppor var mycket bättre. MakeN var i Köpenhamn. Regnet öste ner. Abbe sover och jag vill sitta vid datorn en stund. Då kommer Bella på att de ska göra en överraskning till mig. Jag hör hur de tisslar och tasslar. Lyckas förstå att det ska bli chokladbollar. Jag blir hämtad en gång och får INTE TITTA, bara ta ner lådan med "kalas-grejer". Jag våndas lite över hur stökigt det ska vara, samtidigt som jag njuter av att sitta vid datorn och tänker att det är värt lite städning. 

Till slut får jag komma ner. Jag möts av detta.



Gratis på ala jetans da.


Armbandet var också en present.
Chokladbollarna. Lite blöta, väldigt söta... och alldeles, alldeles underbara. 

Den största överraskningen var dock att köket var helt rent!! De hade sopat och torkat och diskat!! Det enda som syntes var chokladfläckar på badrumsdörren och handfatet. Dessa fantastiska ungar!!! 

18 februari 2014

Matminnen.

Igår hade både makeN och jag varsin flashback. En sån där "fy fan, vad det är skönt att det är över". Min flashback var när makeN kom hem precis när vi satt oss och skulle äta middag. Frida sprang förstås iväg för att säga hej. Minnet som kom upp då var när vi var mitt i eländet och makeN tyckte att om man kom hem runt middagstid så skulle man först gå och titta in genom fönstret för att kolla status. Om Frida satt vid bordet och åt, så skulle man sitta kvar i bilen, och komma in först när middagen var över.

Ja, ni fattar va. Hon fick ju på inga villkor bli störd om hon börjat äta, för då slutade hon. Man hade liksom bara en chans.

MakeN hade ett liknande minne när jag startade dammsugaren på kvällen. Han hade precis börjat ge Abbe välling. Abbe slutade förstås dricka och tittade på mig när jag dammsög. (Det är ingen dålig underhållning det inte!). Men när jag hade slutat och ställt bort dammsugaren. Så började han ju dricka igen. Det gjorde inte Frida.

Det är så mycket enklare nu.

15 februari 2014

Fotoredigering.

Igår kväll när barnen somnat fick jag några timmar med egen tid. MakeN var ju i Köpenhamn så det fanns inte mycket annat än datorn som lockade. Och dessutom. Jag älskar ju att sitta här. Igår tog jag tag i något jag längtat efter. Att lära mig lite nya fotoredigeringseffekter. Här finns det många bra tips.

Igår lärde jag mig bland annat att göra tilt-shift-effekt. Man skapar en slags Lilleputtkänsla över ett landskap. Bilderna är inte perfekta men blev ganska coola tycker jag. Om du klickar på dem får du se dem i helhet och då blir det förstås bättre.



 Jag testade även en variant på vänd-dia - cross processing - och tycker att det passade väldigt bra på den här bilden.

Barncancerfondslänk.

Idag cyklar "Alla kan träna"- Ida i tio timmar för att samla in pengar till Barncancerfonden. Läs om det här. Eller klicka direkt till Barncancerfonden och skänk en slant, eller två. Det är lätt som en plätt.
#fuckcancer

14 februari 2014

Livslinjen.

Idag är det ju alla hjärtans dag. För fyra år sedan firade vi den med syrgas, elektroder hit och dit, infarter, sondmatning, oro och ovisshet.

Idag firar vi den med glass, mys, egenpysslade armband och kort, kramar och film. Vi firar Livslinjen.  Den som gör att hon lever ett helt vanligt liv. Vårt kämpande hjärtebarn. 

I år har jag inte haft något insamlingshjärta till förmån för Hjärt- och lungfonden. Men, om du ändå vill hjälpa. Ändå vill stötta forskningen. Stötta hjärtebarnen. Då tycker jag att du antingen ska klicka här. Eller skicka ett sms till 72901 och skriva JUBILEUM, så skänker du 110 kr. Det är nämligen 110-årsjubileum i år. 

Gör't, bara gör't. Du kommer inte att ångra dig. 

Prickigt.







Vattkopps in da house.

Just när vi gett upp så kom de. 17-18 dagar efter smittotillfället. Bella fick feber i onsdags kväll och när hon vaknade igår morse var hon väldigt hängig. På skoj bad jag henne att dra upp tröjan och visa magen. Det var tre tydliga koppor. På ryggen var det 5-7 stycken. Utan tvekan vattkoppor. Men Bella, sa jag, du har ju vattkoppor!!! Va?! Har jag? sa hon, och så flinade vi båda två. Bella har längtat. Dels för att jag har lovat henne glass & godis (hehe) och dels för att hon inte vill ha det när hon blir stor.

Frida har dock inga koppor, vilket betyder att vi måste skjuta på ingreppet igen, eftersom det är planerat om två veckor. Puh. Men ändå, det får vara okej.

Abbe... vi börjar fundera på om han kanske har haft, fast vi inte har fattat. Han har haft feber i några dagar, varit väldigt hängig/klängig/grinig och haft några små prickar i ansiktet och någon på magen. Vi har tänkt att det var några utslag bara, de var inte alls som Bellas är. Men, vi får väl se om ett par veckor.

Bella är förresten piggare idag. Igår hade hon 39,5 i feber och idag 37,8. Det blir avsevärd skillnad i pigghet. Jag räknade nyss hennes koppor i ansiktet, än så länge 18 stycken... Det verkar inte som att hon har fått en mild variant.

Idag åkte makeN till Köpenhamn. Det tyckte han verkade lämpligt, hehe. Så idag, i natt och imorgon, är det jag som håller det här skeppet flytande. Inte mer än så. Det får räcka.

11 februari 2014

4 år.

För fyra år sedan såg det ut så här på eftermiddagen. Solen sken över ett alldeles snötäckt Mölndal. Frida föddes 7:30 på morgonen och här ligger hon, ungefär 9 timmar gammal, och väntar på att Bella och mormor ska komma och få träffa henne för första gången. Rund och god men väldigt, väldigt trött. Nu vet vi ju varför. 

Imorse däremot. Inte så trött. Busig. För vaaaar är Frida?

Jodå, hon var där under täcket. Abbe däremot, vad hände där?? Han sov sig igenom sång, tomtebloss och paketöppning!


Walldorf-dockan som Frida snabbt döpte till Freja. Den är gjord av min kompis mamma, och såklart har den ett ärr på bröstet, precis som Frida. :)

Fnissigaste bilden fick vi till med hjälp av kusinernas paket.

Hur många år? Fyra så klart.

och där vaknade Abbe och tog över uppmärksamheten...

Vi traskade iväg till förskolan med glass och en massa kort på Frida, från att hon var nyfödd till nu. De tittar på korten och pratar om vad som har hänt sen dess, rolig grej! 

Ikväll firar vi med skridsko-skola och kompisbesök! Det blir grejer det!