30 juli 2014

Strutsen.

Ibland när Abbe sitter och kladdar med maten, eller glufsar i sig som en häst eller något annat matrelaterat så händer det att jag säger till Bella: När du var liten älskade du också makaroner, eller när du var liten kladdade du också så här med maten eller när du var liten åt du också så där mycket...
Frida tittar då på mig ibland och frågar; hur gjorde jag när jag var liten? vad tyckte jag om?

Och jag kan inte svara. Jag kan inte säga: Du åt inte. Du gillade inte mat. Du ville inte äta. Du fick bara sondmat.

För jag vill inte att hon ska veta det. Jag vill att hon ska tro att hon alltid älskat mat, som hon gör nu... Så jag svarar inte. Ler bara och pratar om något annat.

Men. Det är väl dags snart. Dags att dra upp huvudet ur sanden för det finns ju inget att gömma sig för längre. Nämnde jag förresten att hon älskar glass? ;)

29 juli 2014

Långbuan.

Det finns ju ställen man besöker och som helt enkelt bara måste komma till igen. Fast de ligger helt åt fanders fel. Och långt borta. Som Långbuan. En fäbodvall på vägen mellan vad-det-nu-hette till något-annat-jag-inte-heller-minns. I Jämtland i af. Ganska nära Persåsen. Efter de där fjällen. Efter Flatruet. Någonstans. 


Det ser inte så mycket ut för världen. Grått i det gråa. 



Abbe gör tecknet för...? Hund? Näe...

Vad är det för spännande?

Två getter!! Små och söta. Busiga.

Bella provar med Crocodile Dundee's hypnos. 

Kramar och gos funkar nästan lika bra. 

Nu då? 

Små mjuka kaniner! Abbe blev helt fascinerad av dem och ville inte slita sig. 
  
Och, så klart finns det fika! Våfflor och stut (en tunnbrödrulle med jämtländsk ost), och kokkaffe. 

Det finns ingen el så kaffet kokas över öppen eld och våfflorna görs ute på en annan, större eldspis. Man kan sitta ute, eller inne i charmiga fäboden. Tapetserad med gamla tidningar. 


Det är ingen sylt till våfflorna men högar med socker går lika bra. Nästan bättre. 

 Förutom kaniner och getter finns det kalvar som man får klappa. Och, ponnyridning. 

Frida vill prova och är först ut. 

Men kommer snabbt på att det där med ridning nog inte är hennes grej. 

Bella däremot. Hon älskar det. Kan inte få nog. (observera geten på bordet...)


Såååå mjuk och varm och leeen. 


Djur i all ära. Men lite mammabus går inte av för hackor det heller. 


Så. Om ni har vägarna förbi... vilket ni inte har. Så se till att få det. Det är värt det. Lugnt, fint, mysigt, vänligt, enkelt. Gott. 


28 juli 2014

Myggträsk.

Är det här Myggträsk? undrade Bella när vi kom till Mittådalen. Jo. I alla fall på kvällen när vi kom dit. På förmiddagen efter var det helt myggfritt. 


Eh... jo, det händer att jag tar bilder som är mer "uppställda". Som den här. Men det blir så uppenbart att det är så. Även om hon är ett mycket bra och regiserbart litet barn :)

Som sagt. En vet hur det ska vara, en är som hon vill. :)

Vackra fjällen. 




Herr Abbelito har blivit en bra bilsovare. Och ganska bra bilåkare också. Faktiskt. 

Kalfjället. 

Sveriges högst belägna väg går över kalfjället, Flatruet, och det är kargt och vackert. 


En fjällgasell.


26 juli 2014

Race report - triathlon.

I augusti förra året bjöd Lina in mig till att vara med på ett triathlon-lopp i hennes by. Det var ett par tjejer som dragit igång det och hon lovade att jag skulle tycka om det. Det gjorde jag. Jag kom trea, med en liten skofadäs, och var väldigt nöjd med det. Väldigt nöjd alltså.

Det var ca 15 tjejer med; allt från ultralöpare till sådana om inte tagit ett löpsteg, från tävlingsimmare till någon som helst ville ha en fot på botten, från några som cyklade på skruttcyklar med skevt hjul till proffscyklar. Alla sorter. Och alla hade så himla roligt.

Efteråt var det middag för de som varit med och för de som hjälpt till.

I år. Samma sak. Klart jag ville vara med!! Jag fick även med mig min kompis Annie och även Sofia var med.

Väl på startlinjen var vi tio stycken som trotsade 13 grader och regntunga skyar. Vi hoppade i 17-gradigt vatten och simmade 100 meter till en boj, vände och simmade tillbaka. Torkade av oss, bytte om (vissa mer, andra mindre (jag tog t ex bara på mig cykelskor & strumpor och körde i sportbikini)) och hoppade på cyklarna. Vi trampade drygt 7 km på grusväg (mest nerför). Slängde bort cyklarna och vissa av oss (typ bara Annie och jag) bytte om från cykelskor till springskor. De som var lite mer smarta  cyklade i löparskorna... Sen var det löpning i 3,5 km, i skog och på grusväg. Och sen. MÅL!

Tävlingssimmerskan var förstås snabbast upp ur vattnet och sen var vi en hel drös som kom upp samtidigt. Jag var först uppför stegen, av klungan och byter raskt om. Jag tar faktiskt bara på mig strumpor och skor, torkar mig knappt och struntar i tröjan. Sport-bh och korta tights får funka. Det är ju tävling!

Det lustiga är att i mitt minne är jag helt ensam på bryggan. Jag fick en smärre chock när jag fick se kort från tillfället och såg att det var åtminstone sex tjejer till där på bryggan. I min värld var det alltså bara jag. Snacka om tunnelseende. :)

Jag sprang till cykeln och hoppade raskt på för att försöka jaga i kapp ettan, som låg några minuter före. Jag kom ikapp henne först vid bytet till löpningen. Men... där tappade jag henne igen. Eftersom jag skulle byta från cykelskor till löpskor. Hon kastade bara cykeln och sprang...

Jag tappade en minut på det och lyckades aldrig ta in det. Så jag kom i mål som tvåa och var enormt nöjd med det! Dessutom var jag hela fem minuter bättre än förra året!! Då bytte jag i ofs om mer (pga risk för mjölkstockning så bytte jag sportbh och satte på tröja) men ändå.

Och nästa gång, för det blir en nästa gång om jag får bestämma, då ska jag cykla i löpskorna.

Hur som helst. Det är världens roligaste tävling och på kvällen äter man middag ihop och skrattar åt varandras bravader och pratar om kommande lopp. Så, bor du i trakten och vill hänga på nästa år - hojta till!

24 juli 2014

YSB, del 2.

För två år sedan fick makeN och jag en övernattning på Ystad Saltsjöbad, YSB, av mina föräldrar. Vi älskade det. I år fick vi chansen att bo där igen. Lämna en klåfingrig ettåring med morföräldrar och moster. De två stora också förstås men de är ju enklare. 

Vi lämnade barnen och fick:

Fritidsbarens fantastiska wienerbröd. 

Promenad längs fina badhytter.

Sol i sinnet och på huden. 

Bada bastu, tvätta oss med is, skrubba, peela, packa in oss i lera, smörja in oss med olja. 

Tid att prata. Tid att lyssna. Tid att vara tysta. 

Äta fantastisk middag, lååååååångsamt. 

Gå och lägga oss i mjuka, sköna lakan med massor av kuddar. 

Vakna upp till det här.  


Sommar. Hav.

Morgonpromenad.

Morgondopp.

Lååååångfrukost med efterföljande vila i sköna soffor.

Spa. 

Lite mera vila.

Och sen. Redo att åka hem och kramas med busiga ungar. 24 timmar egen tid. Det kommer man långt på. 

23 juli 2014

Morgonlek.

Det är oftast Abbe som vaknar först på morgonen. Sekunden efter vaknar Bella. Vi turas om att gå upp, makeN och jag. Har man tur är det efter sju, men det kan förstås vara vid sex också. När man väl kommit upp, är ju de där mornarna rätt mysiga trots allt. Och busiga.





Vatten. Det är SÅ spännande. 

Plaska lite. 

Hm.

Oj, hoppsan. 

Hm. 

Och dagen har börjat med ett morgondopp. Inte fel det.