30 juni 2015

1-2-3, 3-2-1.

När man har noll barn tycker man att man har fullt upp.
När man har ett barn förstår man inte vad man gjorde av all tid man hade förut.
När man har två barn förstår man inte vad man gjorde av all tid man hade förut.
När man har tre barn förstår man att två vuxna är färre än tre barn.

När man har tre barn och har två hos mormor och morfar, då förstår man hur jädra lätt det är med bara ett barn!! Det är ju en fis i rymden. Två vuxna och ett barn!!! Herregud. Så himla lätt. Och barnet får massor med uppmärksamhet. Och det finns tid över. Det är nästan så att man kan ha lite tråkigt.

Jag förstår ju att för att jag verkligen ska förstå hur lätt det är med tre barn, så måste jag skaffa fyra barn. Men jag tänker att jag får helt enkelt strunta i att förstå det.

Men alla ni som bara har två barn. Fatta vad gött ni har det. Och ni som har ett!! Herreguuuuud alltså, så lätt.

Visst är det synd att man inte fattar det när man är mitt uppe i det? När ett barn känns övermäktigt. Och två barn. Och tre...

Men. Med lite barnvakt så får man chansen att tänka lite. Då kan man njuta, av både det man har och det man inte har. Och tänka, att för allt i världen, vill jag inte ha det så här lätt mer än de stunder jag själv valt det.

26 juni 2015

Löpcoach.

Jomensåatt. Jag har ju blivit med löpcoach!

Hösten 2013 började jag följa en tjej, Mia, på instagram. Hon verkade ha en unge i samma ålder som Abbe, sprang som en tok och fick mig att skratta högt med sina bilder och bildtexter. Jag älskar hennes sköna inställning och hennes sätt att njuta av livet. Det är korv med bröd i skogen, morgonpass med utsikter och insikter, glimt i ögat och en krångla-inte-till-det-attityt. Älsk på det.

Tidigt i våras fick jag en förfrågan på mail från henne om jag ville fota henne och hennes familj. Jag blev nästan lite starstruck men sa JAAA!!. Och så kom jag på den smarta idén att byta lite tjänster. Jag har nämligen sett att hon coachat några kollegor i löpning och det verkar gå bra för dem. :) Jag vill också! tänkte jag.

Sagt och gjort. Jag dealade till mig 4 coachtillfällen. Vi har nu gjort tre. Och I love it. Det är ett mycket bra komplement till sjukgymnastiken. Men framför allt är det helt fantastiskt för självförtroendet!!

Första gången vi sågs sprang vi så kallade supertusingar; intervaller med 400m - 300m - 200m - 100m, med 1 minuts vila mellan varje intervall. Vi körde detta tre varv, med 2 min vila mellan varje varv. Det var jätteroligt! Och jag överträffade mig själv redan där. Jag som var så stolt när jag sprang 1-minutsintervaller i 4:30-tempo på löpbandet i början av året, och trodde att jag hade nått mitt maxtempo då. Nu sprang jag första i 4:32 och resterande två 400 m i 4:12 resp 4:09 och den snabbaste 100 gick i 3:47-tempo. Jag vet, en massa siffror bara. Men kontentan - redan på första träffen dödade hon flera av mina hjärnspöken. Den där Mia.

Andra träningspasset var i söndags. Det blev ett varv på 8:an i Skatås. Fartlek. Mia sprang och jag följde, uppvärmning, snabbt, långsamt, lite snabbt, lite långsamt, snabbt... Och plötsligt hade jag sprungit 6 km i 5:25-tempo, trots att vi ju mysjoggat på flera delar.

Igår träffades vi 20:30. Jag hade slumrat en timme på soffan med ungarna och var väldigt sömnig. Mia presenterade upplägget och jag ville gå hem igen. 4*5 min. Det är det värstaste som finns. Springa snabbt så länge. För det är länge, när man springer snabbt. Vi körde igång och jag gäspade mig igenom uppvärmningen. Sen plötsligt var jag pigg och vi körde på. Vi låg stadigt runt 5 min-tempo, där den sista nog var den snabbaste på 4:50. Och det bästa - det var inget problem. Det var (nästan) lätt. Så nu ska jag bara träna så att jag orkar hålla det där tempot, som ju finns i mig, i längre sträckor.

Vi har en gång kvar, Mia och jag. Och så har vi sagt att vi nog måste köra ett kontrollpass i höst. Mitt mål med den här coachningen är att bli snabbare på milen. Ett mål som egentligen inte rimmar med sommarens tävlingar men som ändå behövs för mitt psyke.

Det är så gött att springa med henne! Ingen prestige. Vi bara gör't. Det är inga militär-skrik. Det är ingen hets. Det är lagom med pepp vid precis rätt tillfällen. She's got the feeling.

Här hittar ni Mia: www.menmia.se och Instagram @menmia.se

24 juni 2015

Lappfritt.

Äntligen!!!!

Idag blev Frida av med sin lapp. Busögat har skärpt till sig rejält och numera ser hon nästan normalt, med glasögonen på. Det busiga ögat behöver dock fortsatt träning för att inte slappna av igen. För att hålla kvar träningen så har ortoptisten satt på ett filter på insidan av glasögat, på det ögat som ser bra, alltså där den stora lappen satt förut. Det är genomskinligt men gör att det blir lite suddigt.

Busögat har ju fortsatt synfel på +5 men numera kan hon nästan se +5. Med normal syn menas att man ska kunna läsa alla bokstäverna på raden +0,65. Frida kan numera läsa de yttersta bokstäverna på den raden, sen blir det lite smetigt. Men det är ett otroligt stort steg och vi är så lättade.

Vi ska tillbaka igen i augusti och då hoppas vi att det fortsätter att se bra ut.

Frida och jag firade med hoppsa-steg till sjukhusfiket, gofika och ett varv i rulltrappan.

17 juni 2015

Färskpotatis.

Den här tiden som är nu. Den kommer alltid för fort. Plötsligt finns det färskpotatis och svenska jordgubbar och jag fattar inget.

Det är för mycket på jobbet. Det är för mycket med tre avslutningar på åtta dagar. Det är för mycket längtan efter semester. Det är för lite träning. Det är för mycket stress och för lite sömn. Det är för mycket irritation på barnen och för mycket kramar som säger förlåt-det-var-dumt-av-mig-att-låta-så-arg-jag-är-bara-stressad.

Men snart så. Då är det lata dagar ett gäng veckor. Jag längtar mig galen. När jag inte är för stressad över att stirra i den fullbokade kalendern och funderar på när sjutton jag ska hinna göra det jag måste göra.

Ja. Ni fattar.

Superonsdag.

Klockan ringde 4:45 och jag funderade på vem som ställt klockan så tidigt, och varför. Tydligen var det jag.

Jag skulle visst träna. Styrketräning på gymmet. Checkade in 05:22 och var långt ifrån först. Vid 6:40 sätter jag mig stark och ren (undviker att slösa duschar :) i bilen igen. Elbilen. Gillas.

Åker till Novotel vid Klippan där jag möter upp min fina vän Magda. Vi fyller hålet i våra magar med allt från frukt till bacon, via kaffe och kakor.

Stämplar in på jobbet 8:32. Första mötet 8:40-8:50. Nästa möte 9:05-9:15. Kollar lite mail emellan. Tredje mötet 9:20. Nu lite mötesfritt en stund.

Tidseffektiv. Det är jag. Säger i alla fall Åsa. :)

Hoppas ni också har en bra start på onsdagen!

16 juni 2015

Helgad helg.

Jamen, förresten. Hela helgen var ju fantastisk. Vi grävde och grävde och borrade och sågade och grävde och körde undan jord med skottkärror och köpte några plantor.

Så nu är vi med spaljé och sex nya växter i trädgården. En ros från farmors farfars trädgård i Finland, som har gjort ett stopp i Västergensjö under kanske 40 års tid? Två klematis(ar?), två klätterosor och en kaprifol. De fem sistnämnda ska pryda spaljén och så småningom bidra till insynsskyddad altan.

Jag är fortfarande trött i armar och händer efter allt grävande. Och glad över att vi fick en sån fin helg med både farmor, farfar och vädret!

Min något stressade själ njuter av det som var och längtar till det som kommer. Men i veckan har jag svårt att göra så mycket mer än att försöka hinna med.

15 juni 2015

Fantastic Friday.


Jag vet. Det är måndag idag. Men fredagen var så fantastisk att jag bara måste få minnas den. Med välbehag.

Farmor och farfar kom hit i torsdags kväll. Fredagsförmiddagen ägnades åt sjukgymnastbesök för Bella och hennes stukade fot --> godkänd. Och en tur till barnmottagningen för att kolla upp syremättnaden i Fridas tår, för att se om det där med proppen i ljumsken gör någon skillnad --> 88% i proppbenet och 91-92% i andra tån. Jag vet inte om det är inom normalfördelningen eller ej, jag gissar att vi får feedback av läkaren så småningom.

Hur som helst. Det var ju inte det som var det fantastiska. Det var ju resten av dagen. Jag jobbade febrilt med fotoredigering av businesscasuals fram till Abbe vaknade från sin vila. Då packade vi raskt ihop oss och åkte in till Liseberg. Och vilken dag det var! Vilken kväll! Vädret var ju HELT FANTASTISKT!!! Bästa var FlumeRide tillsammans med makeN, Bella och Frida! Tack farmor & farfar för det.

Jag fick vara med och åka karuseller ett par timmar sen drog jag vidare till en barnfamilj som hade beställt fotografering. Världens sötaste 1 1/2 -åring faktiskt. Med två fantastiska storasystrar.

Så. En bra fredag. Ballabarnjobb, Liseberg, familjetid och fint väder. Kan inte bli mycket bättre än så.

5 juni 2015

Kompetensstrategi.

Det är vad jag har suttit med idag. På tisdag ska vi ha grupputveckling med jobbet och jag är ansvarig för första halvan av dagen. Den halvan som rör kompetensstrategi. 

Herregud, jag kan knappt stava till ordet. Vi gjorde ett arbete med det i februari, som jag också höll i, men kom då bara halvvägs. Nu är det dags för andra halvan. Och det känns lika ogreppbart och svårt nu innan, som då. 

Men då ordnade det sig ju. Så jag tänker att det gör nog det nu med. Jag har suttit några timmar med presentationsmaterialet och tycker att det nu känns klart. 

Ballabarn borde också ha en kompetensstrategi. Jag får styra upp det.