28 mars 2016

Påsklov.

I fredags packade vi bilen full med både vår- och vinterkläder och drog till vänner i Drammen. Påskaftonen firade vi med längdåkning och korvgrillning och senare på kvällen mumsade vi tjälknul och grymt god potatisgratäng.

Påskdagen firade vi med flera timmar i bil för att på kvällskvisten komma fram till mormorn & morfarn i Ystad.

Och just nu sitter makeN och jag i bil på väg hem igen. Barnen är kvar i Ystad och ska fira påsklovet där. MakeN och jag ska fixa med huset. Tomrummet ska bli sovrum, Abbe ska få vårt gamla sovrum, det ska bli klädförvaring i lekrummet och klädkammaren ska bli torkrum... Utöver det ska vi ju jobba Volvo och så hoppas jag på ett biobesök och ett restaurangbesök. Men vi får väl se hur vi prioriterar :)

20 mars 2016

Springcykel.

Vilken fantastisk skön helg det är!! Igår åkte cyklarna ut ur förrådet och säsonginvigdes. Abbe tog sig an springcykeln. Han testade redan i höstas men då gick det inget vidare. Igår hade det också gått sådär, enligt makeN. Men idag! Idag lossnade det och han körde på och ville aldrig sluta. 



Stolt och självsäker liten unge.

Med plåster på fingret och ivrigt plingandes.

Och glad. Oftast väldigt glad.

Och de där ögonen...



Vår i luften, ljuset är på väg tillbaka och solen värmer! Älsk på det!

18 mars 2016

Balla magar.

När vi ses, Ida & jag, så blir det alltid lite mindre som hinns med än vad vi har planer för. Två tidsoptimister. Obotliga. 

Men. Vi har skrattat, så tårarna sprutat. Och jag har fotograferat, och hon har modellat. Så tålmodigt så. Vi hann också med att träna, äta snabblunch på stan och medan Ida stack iväg och skrev på kontrakt för ett hus hon och hennes man just köpt, så satt jag på ett fik och skrev en artikel till Min Husbil i Sverige. När jag precis var klar med artikeln kom Ida till fiket och vi fikade en stund innan det bar iväg för att köpa hämtmat. Vi ilade hem till dem och tog lite familje-gravid-foton och sen var det dags för mig att ta med mig hämtmat och sätta mig på tåget. 

Full fart med andra ord. Och vad vi inte hann med var väl att jobba riktigt så mycket som vi tänkt och att slappa så mycket som vi hade hoppats på... Men, vi hann i alla fall med det viktigaste; att träffas, prata, skratta.

Några av bilderna från fotograferingen kommer här, resten kommer att läggas upp på ballabarn-bloggen.



Och så en fnissbild.

Tåget fick stopp i Herrljunga men nu har vi en prognos på att få komma härifrån inom en kvart, vi har stått still i nästan en timme. Zzzz. Jag hann visserligen jobba ikapp en hel del och har uppdaterat fotobloggen med bebisbilder också. Men, nu börjar jag bli nöjd... Ska plocka fram en bok och hoppas att resten av resan går smutt. När vi nu väl kommer iväg.

17 mars 2016

Prego-mage.

Just det. Ni kanske undrar hur jag kan hinna med att trycka ut flera inlägg på så kort tid... Jodå. Jag sitter på tåget mot Sthlm och sen vidare mot Knivsta. Där väntar min bästis Ida på mig! Ikväll ska vi bara äta kvällsfrukost och surra lite men imorgon ska jag fotografera hennes preggo-mage. Om ca fyra veckor beräknas nämligen knodd nummer två ploppa ut, så det är på tiden. Det betyder förstås också att jag måste boka in ytterligare en resa för att fota en nyföddis i slutet av april.

Förutom fotografering imorgon så ska vi även sitta på något mysigt fik och jobba med varsitt jobb. Och sen åker jag hem framåt kvällen. Det blir en lagom liten dos av bästa-vän-tid.

Patrik.

Idag träffade jag projektledaren i korridoren och han bad mig att kalla ihop till ett möte där vi ska diskutera en specifik sak. (Ni vet, det är ju så hemligt det här jag jobbar med så jag måste skriva så här diffust. :)

Vi diskuterade vilka som skulle vara med och han föreslog en människa jag inte hört talas om innan. Jag är lite virrig ibland och just namn är väl inte min starka gren, så jag upprepade namnet, minst fyra gånger. Men, när jag väl kom till min plats hade jag ändå glömt bort vad han hette, i efternamn... så jag fick maila projektledaren.

Jag: Du, vad hette den där snubben jag skulle kalla till mötet? Alltså mer än Patrik...
Provledare: Fredrik Andersson
Jag: *asgarv*

Lite så är jag ibland. Men, nu har jag skickat kallelsen och jag kom ju i af ihåg vad han hette nu när jag skrev det här.

Utlägg om inlägg.

Jag hämtade mina inlägg igår. Och fick förstås lägga ut för att få dem.

Det kändes först som att jag gick som Lucky Luke, alt hade bajsat på mig. Men nu, efter ett dygn, så tycker jag att de är toppen.

Och, jag var och knäckte mig i tisdags. Herrejädrar vad jag var låst. Det knakade och brakade rejält i både ländrygg, bröstrygg och nacke. Och efteråt kände jag mig friiiii, och mörbultad. Och vet ni! Jag har inte haft det minsta ont i ljumskarna sen knäckandet. Kroppen alltså. Jag fattar inte hur allt hänger ihop men det gör ju tydligen det.

Jag har tränat mitt första pass i Lofsangruppen och gillar min coach.

Så. Det blir nog bra det här.

14 mars 2016

Magmuskler, rygg, bäcken, inlägg & Lofsangruppen.

Jamen, alltså. Hur svårt kan det vara?

Ni har ju hört mig gnälla om de där förbaskade magmusklerna väldigt länge nu. Och just nu vet jag varken ut eller in.

Någon gång i slutet av året började jag få mer ont i ryggen och vara mer irriterad i höftböjarna. Jag har så länge jag kan minnas haft lite ont i ländryggen. Ibland mer och ibland mindre. Höftböjarna är lite senare fenomen. I af. Jag blev less och trött på hela skiten. Jag har en vän som har opererat sina magmuskler, som var delade, och hon är så nöjd efteråt. Inte ont i ryggen alls och allt gick väldigt smidigt.

Sen var jag hos en osteopat för att knäcka till den bråkiga ryggen och då berättade hon att hon också hade opererat sig och att hon var väldigt nöjd. Hon hade dock fött tvillingar och hade en väldigt stor delning. Hon kände på min och konstaterade att den var stor och att hon tipsade om att kolla upp operation. Man måste ju göra det privat dock och det kostar pengar.

Hon sa också att jag troligen inte skulle bli av med hela ryggontet eftersom visst nog härstammar från en sned rygg, som är pga ett snett bäcken, som är pga olika långa ben. Så hon rekommenderade också att jag gick till en fot-ortopedteknikern (eller vad det nu kan heta) och fixa inlägg.

Jag gjorde som hon sa. Jag var faktiskt och träffade en läkare som kunde fixa delningen. Han sa också att det nog skulle hjälpa mot ryggontet, men han kunde ju inte lova.

Och jag gick till fotkliniken och pratade med ortopedteknikern som förklarade att jag behövde inlägg, inte bara för benlängdsskillnaden, utan även för att jag har hallux valgus (knöl på stortårna) vilket tyder på att man belastar foten fel. Och att med rätt stöd skulle bäckenet bli bättre, och ryggen, och nacken.

Så. Jag velade och kvalade och funderade.

Sen fyllde jag år och fick födelsedagspresent i form av pengar av mina föräldrar. Det räckte gott och väl till något jag funderat på ett tag. Ett träningspaket med Lofsangruppen.

Och till inlägg.

Så. Nu gör jag två saker på en gång. Fast jag vet att det är dumt, eftersom man då inte vet vad som hjälpte. Jag skaffar inäggen och tränar med en lofsan-coach i tre månader. Det är PT online men efter vad jag har hört så ska de vara väldigt bra. Jag fick en coach som är sjukgymnast, eftersom jag har de problemen jag har.

Imorgon ska jag till osteopaten och knäcka ryggen igen för nu är bröstryggen helt låst känns det som. Kunde knappt andas när jag var ute och mysjoggade i fredags. Och på onsdag ska jag hämta ut inläggen, och idag ska jag köra mitt första Lofsanpass.

Och, funkar inte det här. Då får jag tänka ett varv till på operationen. Men just nu fokuserar jag på att roten till det onda är mina fötter, och inte mina magmuskler. Det är ju gött med lite nytt i tankarna, tänker jag.

Hur är det med era kroppar??! Funkar allt som de ska? :)

Helgen som var kalas.

Tjoff! sa det, så var helgen över och vi har en vägg in till tomrummet.

Kalasandet var finemang. 9-åringarna var ljuvliga och 6-åringarna lite mer bergodalbana. 40-åringarna var fantastiska. Och lillgrisen var söt.

Det var otroligt skönt att lämna hemmet och gå på lördagsmiddag. Barnen tittade på mello och tjatade om popcorn och sörjde att Dolly Style inte var med. Vi vuskna pratade om barnen och njöt av lugnet som uppstod emellanåt. Jag var ensam om att tycka att rätt låt vann. Heja Frans!

Igår hade jag utedag. Första på länge. Bella och jag tvättade två väldigt smutsiga mtb:s och jag monterade ihop min nya pärla, en pendlarcykel. Vi får se när den ska få invigas. Nu saknar jag bara en heldämpad mtb så är min cykelpark intakt. Hehe.

Så. Jag var trött när jag äntligen la mig igår. MakeN och jag har börjat se True Detective så... det blev inte riktigt så tidigt sänggående som jag hade tänkt. Fast. Det var ju lätt värt det. :)

Och nu är det måndag eftermiddag och bara snickarna och jag är inne. Abbe och Frida leker ute, hej vår! Och det var ju skönt att promenera hem från förskolan idag!

10 mars 2016

Kalashelg.

Eftersom vi kör det mesta på en gång emellanåt så är det nu två kalas i helgen. Nu har vi ju ändå vilat upp oss i drygt en månad. Bella har pyjamaskalas imorgon kväll och Frida har Frost-kalas på lördag eftermiddag. Woop, woop.

Som tur var 1: Vi har fått en inbjudan om mat & mello hos vänner på lördag efter kalaset.
Somt tur var 2: Snickarna som ska bygga en vägg till tomrummet kommer inte förrän på måndag.

Ignorance is bliss.

Jag projektleder just nu ett projekt som är i uppstartsfasen. Det är väldigt nytt för mig. Både konceptfasen och även projektansvaret.

Så. Det är så mycket jag inte vet. Som jag inte har en aning om att jag borde veta heller. Ingenting är omöjligt utan allt är möjligt. Men också väldigt, väldigt luddigt.

Mitt mantra nu är: Ignorance is bliss. Okunnighet är salighet.

Jag visste t ex att jag skulle vara klar med en uppgift idag. Men jag hade ingen aning om hur stort det här jobbet faktiskt var. Men när jag väl kom igång så var det ju bara att köra på. Och det gick ju. Jag hann klart i tid.

Mycket tack vare hjälp från kollegorna. Det har varit en intensiv vecka. Det här målet har hägrat men det har varit väldigt disigt framför, det har varit svårt att se målgången. Och flera gånger har jag trott att jag varit i mål för att sen upptäcka att jag bara var vid en vätskekontroll. Typ.

Jag ställer frågor som är otroligt korkade, för de som har kunskap. Men det är så befriande att få göra det. Att få säga att "jag har aldrig gjort det här förut, så jag kan inte. Jag har faktiskt ingen aning." Och få tålmodiga svar eller utrop som "ja, det kanske funkar!!" eller "nej! det fattar du la!".

En vän och jag pratade om det där med att känna sig som nybörjare på jobbet... när går det över?! Jag är ju ändå 40 år!! :)

1 mars 2016

Lungperfusionsscintografi, del 2.

Redan i fredags fick vi svar från Hjärtmottagningen om Fridas plan framåt. Första steget blir att göra en lungperfusionsscintografi. Jodå. Det ordet har ni som hängt med ett tag hört förut. Vi gjorde en sådan för 2 1/2 år sedan, ni kan läsa om det här. Det visar fördelningen av blod mellan höger och vänster lunga, och visar på statusen för lungpulsådern.

Resultatet senast visade att Frida hade en fördelning på ungefär 25%/75% mellan höger och vänster, vilket alltså indikerar att det är obalans. Obalansen beror på att shunten, som inte växer med kroppen, drar i lungpulsådern och gör att det blir en liten knäck på den.

Hur som helst. Resultatet från förra kateteriseringen, för två år sedan, visade att snedfördelningen inte var så stor som lungperfusionscintografin visat, och då sa dr Anders att det troligen berodde på att shuntens backflöde gjorde att det kunde bli missvisande resultat. Nu är ju shunten stängd, så det kanske är därför de tror att det ska ge ett bättre resultat den här gången.

Hur som helst, undersökningen ska ske i vår. Det är ju meteorologisk vår nu, i Göteborg, så, det kan ju bli när som helst.