21 juni 2016

Filmbonanza.

Vi hade en omvälvande aktivitet i söndags. Hela familjen var på bio. Första gången i världshistorien. Alla var inte supernöjda med filmvalet (Alfons) men alla var supernöjda med popcorn & läsk och alla tyckte att det var väldigt festligt att hela familjen kunde göra det tillsammans.

Det var en bra mjukstart med 40 min sitta still. Nästa gång får det bli en "riktig" film.

I lördags kväll sov Frida över hos en kompis och då passade vi andra på att se Karate Kid. :) Bella blev faktiskt inte kär i Ralph Macchio men tyckte att filmen var rätt bra ändå. Jag kände att mina känslor för Ralph också hade svalnat. Puh. :D

13 juni 2016

AIM ODC -learnings.

I lördags var det ju dags att prova på lite nya små-äventyr igen då. One Day Camp med AIM Challenge.

Det började med genomgång av vad AIM Challenge är och lite taktik kring tävlingen. Vi fick kaffe & fralla - de har verkligen förstått vikten av att hålla blodsockret på en jämn nivå :)

Vid 10:30 fick vi prova på flera stationer med olika klurigheter som man kan stöta på under AIM och nu ska ni få veta vilka det var och om det fanns några tips. Det är ju nämligen så att det inte är alltid som själva kontrollen sitter inom ens räckvidd, utan ibland behöver man ta sig uppåt/nedåt/under/över.

Klättring/Bouldring: Kolla vilken väg som är bäst att ta sig upp. Det är inte säkert att det är den som är vid repet... Det här är Annies grej, så jag behöver inte fundera på det. :)

Repstege: Sätt i hälarna i stället, se till att den andra håller stegen stilla/spänd.

Slackline: Då har man en lina att gå på och, oftast, en över att hålla i. Linan är slack och vobblar därför fram och tillbaka. Tänk på att ha blicken framåt och se till att ha den övre linan bakom huvudet. Det är lättare att räta upp sig om man ramlar framåt, än om man ramlar bakåt. Om kompisen hjälper till och tynger ner linan blir den lättare att gå på eftersom den blir mindre slak.

Högt uppe i trädstam: Ta hjälp av varandra. Jag klev på Helenas axlar och så gjorde hon knäböj upp. Funkade mycket bra (i af för mig :).

Inne i ett smalt rör: Använd armbågarna, typ plankgång, in och ut. Små rörelser. Hjälp till att dra varandra ut om det behövs.

Backe upp: Styr/skjut cykeln genom att hålla en hand på sadeln, och vid behov, en hand på styret. Mycket bättre än att hålla båda händerna på styret eftersom man då väldigt lätt får pedaler på vader och smalben och det gör svinont.

Backe ner: Bär cykeln! Lägg sadeln på axeln och håll i styret med ena handen. På så vis slipper man springa och bromsa med cykeln vilket är mycket jobbigare och svårare, plus större risk för att göra sig illa på pedalerna.

Lian: Okej, den klarade vi inte. Men, jag förstår att man ska låsa fast repet mellan fötterna på något sätt för att på så vis kunna dra sig upp, och ändå använda benen.

SUP (stand up paddling): Justera paddeln så att den är rätt längd (den ska vara så att armen är mitt emellan 90 grader och helt rak ovanför huvudet). Sätt dig på knäna i höjd med brädans handtag. Se till att fören är utåt... Lägg paddeln tvärs brädan och ställ dig upp genom att placera fötterna där du har knäna.
Jag körde dock på knä och det gick väldigt smidigt det med. Det svåra är ju att styra skutan...

Simma: Behåll hjälm och skorna på, resten är valfritt, simma ut, passa på att slå en drill...

Och det viktigaste på alla de här; se till att den som ska ta kontrollen är den som har pinnen!!

Efter att vi provat på allt utom simmet så käkade vi lunch och efter det var det dags för en mini-AIM. Det var 20 kontroller och man hade tre timmar på sig, alla skulle ta alla kontroller. Tanken var att man skulle ta god tid på sig och verkligen träna på kontrollerna, när de var mer på riktigt än vad de varit på förmiddagen, då de bara var runt torpet.

Men. När startsignalen gick och vi fick kartan så växte ju tävlingshornen ut. Hehe. Jag körde med Helena och vi var ett mycket bra team. Hon hittade i området och jag fick guida mer när vi närmade oss kontrollerna. Vi körde på och kom in som tredje lag, av femton. Bästa damlag. :) Men, det var ju som sagt ingen tävling, så vem håller koll... ;)

Det bästa med dagen var att familjen var i målgången och tog emot mig. :) Väldigt mysigt att de får ta del av de här knasigheterna.

Knappt två månader kvar till riktiga AIM. Och vi har tagit det viktiga beslutet att vi ska köra. Hell Yeah.


12 juni 2016

Lofsangruppen.

Idag är det min sista dag med Coach Louise på Lofsangruppen. Det känns lite läskigt att återigen bli min egen träningschef. 

Det har varit väldigt bekvämt att under tre månader träna vad jag blir tillsagd. Inte tänka, bara göra. I love that. Som ni märker. Det där med att tänka, det är nog inte min grej. ;) 

Jag har tränat 3-4 styrkepass/vecka. Vissa har varit 20 min och några har varit upp emot en timme. 

Det här har jag lärt mig under perioden.

1. Att jag vet vad jag ska göra om min kropp är bråkig... Då ska jag ta det lugnt, andas och sen stretcha/yoga/rulla, då kommer det snart att bli bättre.
2. Att vara stel är inte samma sak som att ha ont. Det är inte farligt att bli stel, det är normalt när jag tränar :) Jag måste anpassa min träning efter det här och se till att ha uppmjukande pass.
3. Jag måste jobba med bålkontrollen varje dag.
4. De mornar jag hinner/orkar gå upp i tid och träna innan vardagen sätter igång är de dagar jag är mest harmonisk. Träna kan lika gärna betyda stretcha/yoga, som att göra ett pass.
5. Det är inte tiden som är det viktiga. Ett bra pass kan lika gärna ta 15 min, som 60 min. Det viktiga är vad man gör det och hur man gör det. Hellre 3 korta pass tre dagar, än ett långt.
6. Det är jättebra att ha ett schema med vilka pass som ska göras. Då slipper jag lägga tid på att fundera över det när jag väl kommer till gymmet.
7. Om det gör ont (och inte går över efter ngn dag) - backa, ta det lugnt, gör uppmjukande pass, om inte det hjälper - be om hjälp --> Gå inte och tro att det är normalt att ha ont.
Alltså. Jag har lärt mig väldigt, väldigt mycket om mig själv och min träning. Först var det väldigt jobbigt att kännas som en gnällkärring. Jag berättade för coachen varje gång jag hade någon slags känning av någonting... Så, hon fick nog och bad mig fokusera på det positiva. Det var först skitjobbigt. Jag är ju verkligen inte en gnällkärring, i vardagslivet. Men jag var väldigt orolig att jag skulle göra fel, så att det blev sämre igen. En stor del av oron grundade sig i att jag ju gjort fel, med att gå och ha ont och inte fatta att det är onormalt, under så lång tid... Så jag funderade ju på hur jag skulle veta den här gången, om/när jag skulle ta det på allvar liksom.
Men, efter att coachen bad mig att bara berätta en gång i veckan så försökte jag att släppa det och lita på henne, och mig. Det gick ju bra :) Och plötsligt glömde jag ju till och med bort att skriva veckorapporter.
Och nu är vi här. Jag är redo.
Om någon vecka ska jag våga mig på att börja löpträna. Kort distans och utan att skynda. Mitt mål får väl vara att klara 3 km innan sommaren är slut. Utan att ha ont och utan att vara rädd att få ont. 


Det har varit väl investerade pengar och jag är så glad att jag tog tag i det innan det hann bli för sent. Och jag tror fortfarande att det är kombinationen av inlägg, osteopat och PT som har gjort underverken. 

11 juni 2016

Badia.

Okej, vi tar lite Italien igen då. Med finkameran.

När vi närmade oss Badia så blev det plötsligt kallt. Och det fanns snö i naturen. Gah! 

Men sen åkte vi ju nerför några hundra höjdmeter, och då ordnade det till sig. 

Kurviga vägar med berg i bakgrunden.

Alta Badia - regionen där vi cyklade.

Mäktiga moln. Mäktiga berg.

Jag hade aldrig med kameran på turerna. Den är lite för tung för det. Men att dokumentera det hårda jobbet efteråt är ju minst lika viktigt. :)


Tvätta, tvätta.


Blåsa torrt på känsliga ställen (kedjan, dämpare, bromsar)

Även den egna bakdelen kan behövas vaskas av ;) 

Lerprickar och saligt leende. Same, same.

Vyerna och Badia-byn i bakgrunden. Nöjd cyklist i förgrunden.

 Byn och bergen. Bakom den gröna skogen cyklade vi första dagen.


Som sagt, det är inte bara cyklarna som behöver tvättas efter passet.

Vi var väldigt omoderna och skrev vykort!!

Det var riktigt roligt! :)

En väldigt, väldigt god och glutenfylld pizza.

Min käraste.

Sista dagen tog makeN en extra runda medan jag tog mig en promenad runt byn.

Det finns olika leder som utgår, eller passerar, byn. Det är lätt att följa lederna och det finns massor med olika!

Lite Sound of music- känsla med kullarna och de gula blommorna.

Till vänster i bild ligger vårt hotell.



Den lilla piazzan med pizzeria och lite andra småaffärer.

Det var fem fina dagar vi fick tillsammans. Jag är väldigt tacksam och glad för den presenten!

10 juni 2016

AIM - one day camp.

Nu när jag har farit runt och tränat som en tok flera helger i rad ( i alla fall två helger i rad) så kanske ni tänkte att jag ska ligga på sofflocket denna helg. Det ska jag naturligtvis inte. Jag ska iväg på ännu ett event med If Rigor. På lördag arrangerar de nämligen ett One day camp tillsammans med AIM challenge. Så jag ska dit och lära mig repellera, gå slakkeline och kanske även navigera lite... Det blir nog en hel del cykling också.
Annie är på egna äventyr så jag har parat ihop mig med en annan kompis, Helena, som jag träffat genom cyklingen. Ska bli väldigt, väldigt roligt!
Men på söndag kanske det blir sofflocket. Vi får se. 

Mkt mtb.

Jag vet. Det är mkt mtb nu. Men det är ju sååå roligt!! Så jag måste dela med mig. Och kanske inspirera någon att våga testa.

Sista helgen i maj var jag ju på träningsläger på Rigortorpet. Det ligger ganska nära Kungsbacka och ungefär en halvtimme från mig. Jag sov inte över men var där två dagar.

Hela gänget utanför klubbstugan.

Det var ca 40 tjejer som utvecklades den här helgen. Jag är säker på att alla lärde sig något och många lärde sig massor. 

Vi kom dit på lördagen och började med kaffe & macka och genomgång av dagen. Vi delades in i fyra-fem grupper. Första passet var en cykeltur. Vårt gäng körde en milrunda och det tog ungefär 90 min. Jag fick redan här lära mig att våga röra mig mer på cykeln. Mer bak med rumpan. Vi fick också inpräntat att göra aktiva spårval på stigarna. Bestäm vart du ska och kör dit. 

Efter första passet var det lunchdags. Och efter kaffet var det dags igen. Halva gruppen började med teknikträning och andra halvan med att lära sig meka. Efter en timme på varje ställe hade vi koll på läget och det var dags för mellis.

När melliset var i magen var det dags igen att hoppa upp på cykeln. Vi tog ytterligare en härlig tur ut i skogen. Uppför, nerför. Stannade till vid klurigheter och provade om och om igen. 

Väl tillbaka igen tog vi en välförtjänt dusch och sen var det middag. Samtidigt som det serverades kladdkaka och kaffe fick vi lyssna på en intressant föreläsare, Malin Lundskog. Vi fick lära oss om de tre hörnstenarna till god hälsa; konditionsträning, mat och socialt umgänge. Hon pratade också om coachingmodellen NÖHRA som jag faktiskt läst om tidigare. Jag vann en timmes coaching, som jag ska utnyttja innan midsommar. Ska bli intressant!

Min vapendragare, Annie, var inte anmäld till lägret men under första dagen messade jag henne otaliga gånger och tvingade/peppade/lockade henne att komma dag 2. Det gjorde hon, klokt beslut.

Dag två började med frukost och genomgång av dagen. Det var ungefär samma upplägg som första dagen, så vi började med ett långpass ute i skogen. Den här gången var kameran med. 

Coach Linda - bästa, bästa coachen!!! Grymt duktig och väldigt peppande!

Linda visar hur man ska ta en så kallad Step-up med cykel... fast utan cykel. Glasklart va?

Här har jag lånat ut kameran och dundrar nerför ett gigantiskt drop... typ.

Och så uppför det samma. Skjuter fraaaam cykeln. Typ.

Ibland behövs det en knuff i ryggen. Då får man det :)

Glatt fokus.

Nöjd Annie. Och svettig. Jag fick göra bilden sepia-färgad eftersom hon var så rödmosig ;)


Till lunch serverades nygrillade hamburgare - mmmm!

När maten var i magen var det dags för del två på mekandet. Hanna påpekar vikten av att ha med en extra slang.

Allt som bör finnas med på varje runda.

Mekar - Björn från Sundstorps cykel förklarar hur dämpning ska funka.

Annie provar heldämpad hoj. Hell yeah, baby.

Och det var de två fina dagarna. Lärorika och så jädra göttiga! Det är så härligt att bara få träna, äta mat, äta mera, träna mera, utan att behöva ta några som helst egna beslut... Bara följa med strömmen. En skön paus för en aktiv hjärna. :)

8 juni 2016

Senza glutina.

Sådärja. Då var vi hemma igen och vardagen rasar på. Jag är återigen glutenintolerant. Med bitterljuva minnen om croissanter, pizza, frallor... Men, nu får jag hålla mig i skinnet.

Magen är fortfarande som "vanligt". Svullen efter all mat, energidryck och efter att tömmas på energi och vätska... men det blir den alltid efter tävlingar och långa träningspass. Då samlar den på sig massa vätska och fluff. Det tar ngn vecka så är den som vanligt igen.

Men alltså, ingen onormal aktivitet. Men det kanske kommer....

4 juni 2016

Gluten-tolerant.

Den här resan låtsas jag att jag tål gluten. Bara så ni vet. Jag njuter av croissant, pizza, rostat bröd, pasta, färska frallor och av att livet är så mycket enklare när jag inte hela tiden måste vara på min vakt... Läsa innehållsförteckningar, fråga efter glutenfria alternativ, äta mindre god mat...

Magen håller sig hittills bråkigt stabil. Den var inte helt snäll innan, och den är inte överförtjust i sportdrycker och energibars. Men från morgonen fram till middagen tycker jag att den är helt okej. Sen bråkar den lite, men inte mer än bråkiga perioder annars.

Den är lite till och från, min mage. Jag hade en bra period nu i vår som höll i sig ganska länge men den gick över för ett par veckor sedan.

Alltså. Jag brukar verkligen inte fuska men jag ville testa lite. Eftersom jag inte märkte någon skillnad när jag slutade med gluten så kanske jag inte märker om jag äter lite heller. Vi får väl se. Det är inget jag rekommenderar någon annan förstås, men jag vill prova.

På måndag när vi kommer hem igen så är det glutenfritt som gäller igen. Så, jag passar på och njuter till dess.

6-timmars.

Efter maffig frukost drog vi iväg till Günther i cykelaffären och bytte våra halvdämpade hojar till två heldämpade. Väldigt fina. Bästa finessen var dock den hydrauliska sadelstolpen. Om man trycker på en knapp kan man höja/sänka höjden på den. Väldigt, väldigt fiffigt.

En maffig snigel var makeN tvungen att fotografera. Och mina underben.  

Idag var det mycket uppför. I tre timmar cyklade vi uppför. Eller gick. Just här var det otroligt blött och sugigt så jag fick släpa cykel. Men det var i alla fall vackert, bakåt :)


Vi matade ca 500 höjdmetrar på kurvig grusväg. Ungefär varje halvtimme stannade vi och pausade, och ungefär varje timme åt vi en energibar.  

Det är liksom bara att mata på. Belöningen kommer. Utsikt och en känsla av att klara det mesta.

På toppen! 2176 möh, enligt min gps-klocka. 877 höjdmeter upp och 42 meter ner. Det var bara ca 15 km hit upp men de tog alltså nästan tre timmar. Galet nöjda!

Efter att ha rullat ner nästan lika många höjdmeter nådde vi byn Corvara där vi tog en toast och en kaffe på ett mysigt torg. 

Mäktiga bergen, ifrån Corvara.


Vi fick en hel del härlig stigcykling på väg tillbaka till hotellet och det är så roligt!! Det är värt att slita ont uppför för att få njuta av lite rolig åkning neråt. 

Efter totalt 6 timmar var vi tillbaka till hotellet. Ganska möra. Men, jag tog ändå trapporna upp till rummet på andra våningen :) Det finns ju de som springer 6-timmarstävlingar... det verkar helt sjukt, men cykla i 6 timmar, det går minsann an. :)

Morgondagens rutt är ännu oplanerad.

3 juni 2016

Venedig-Badia.

Jag snarkade bort halva flygresan. Det blev alldeles för lite sömn den senaste veckan... jag var ju på träningsläger i helgen och det gjorde säkert sitt till också, för jag har varit helt knäckt... I alla fall, en liten tupplur och några koppar kaffe senare så var vi framme och efter en ganska lång promenad hittade vi slutligen biluthyrningen. Och där var det kö. Det tog över en timme innan vi fick bilen. Det är ju med lite spänd förväntan liksom. Vad ska vi få?! Det vore kul med en Audi eller BMW, som vi aldrig kör annars! Eh... en Lancia??? Vad är det för bil??! 

Jo, en sån här liten gullig sak. 

Resan från Venedig var vacker. Det är ju coolt med allt det gröna och så bergen. Och plötsligt dök Dolomiterna upp. Ståtliga.

Det tog 2,5 timme att köra, exkl matstopp på ett fancy McD. (okej, inte ett dugg fancy faktiskt). Hotellet vi bor på heter Melodia del Bosco och ligger väldigt fint. Vi har utsikt mot skog och berg från altanen.

Byn vi bor i heter Badia och är väldigt mysig, och liten.

I morse tog vi oss till en cykelshop och hyrde varsin cykel. De var i väldigt fint skick och har funkat väldigt bra idag. De här är halvdämpade (hard tail), imorgon ska vi prova fullgung (heldämpad/ full suspension).

Vi fick tips från ägaren, Klaus, på vilken runda vi skulle välja. Utrustade med karta och massor av vatten, sportdryck och energikakor drog vi iväg. Vi visste att många höjdmeter väntade...

Det var otroligt vackert!

Här har vi just klämt 500 höjdmeter och jag behöver sträcka ut ryggen. Jag är så glad att min rygg funkar så bra. Jag blir trött... men jag har inte alls ont längre. Hurra!

Efter ytterligare hundra höjdmeter kom vi till en mat/kaffestuga, Ranch de André, där vi njöt av gott kaffe och vidunderlig utsikt.

Efter kaffet fortsatte vi uppåt, framåt.

Vägen uppåt bestod till en början av asfalt, sedan var det lite stig och sen massor med grusväg. Vi körde fram till de där höga bergen och efter ungefär 900 höjdmeter började det gå utför. Det började med en fin och lättkörd stig, som sedan övergick i en kort krånglig stig och sen blev det en rolig skogsstig med stenar och rötter som vi glatt körde över.

Jag kände verkligen att helgens mtb-läger har gett mig massor!

Efter en lång utförslöpa kom vi ner till byn San Cassiano och sen matade vi typ motorväg hem till hotellet igen.

Här är utsikten från hotellet, och där borta vid bergen var vi idag.

Det blev 28 km och ungefär 1000 höjdmeter på drygt 4 timmar. Vi avslutade turen med pizza och cola nere i byn. Sen blev det högläge på balkongen ett tag.

Efter bastubad och lite yinyoga är vi nu vrålhungriga och lagom trötta. Vi får se vad morgondagen har att bjuda på! Dvs, vi får se vad Klaus ger oss för tips!

PS. MakeN har tagit alla bilderna med sin iPhone.