30 augusti 2016

Vård av bus.

Idag kom säsongens första vab. Det var det stora buset som var hängig med ont i halsen och hosta. Nu framåt kvällen blev det krupphosta i stället och hon har övergått till att väsa som en orm. Jag hör henne rosselväsa från makeNs säng...

Vab-dagen idag blev något rörig. Jag var på gymmet strax efter 06 för att träna med kompis. Jag hade fått förvarning om det kanske, eventuellt skulle bli vab men det var jag som skulle vara tidig, och träningsdejt var bokad, så jag åkte. Vid 7 stämplade jag in på jobbet, och hade kollat med makeN som du tyckte att läget var ok, så i stället för att hämta datorn startade jag mötet som skulle börja 07:15. Jag veeeet, det är inte alla som tycker att det är okej att chefen bokar möten klockan 07:15, men det finns ett par i alla fall. :) I alla fall. 7:30 ringer makeN och säger att jag nog får komma hem i alla fall. Gah. Mutter, mutter.

Så, jag stämplar ut strax efter 8 och åker hem. Jag jobbar lite, spelar kort med buset, jobbar lite, spelar Råttfällan, äter lunch och röjer i köket. Sen knör vi in oss i bilen och åker till jobbet igen, där vi träffar makeN på parkeringen. Han tar med sig barnet hem och jag stämplar in och jobbar några timmar till.

Imorgon blir det nog inte riktigt lika flängigt. Men vab verkar det bli.

28 augusti 2016

Husmoder.

I veckan har jag verkligen varit en riktig husmoder. Jag har varit rejält präktig faktiskt.

Vi är ju en konstellation tjejer som träffas emellanåt och gör saker som hänger ihop med ekologiskt, återbruk eller husmorsgrejer. Eller alla tre på samma gång. Första gången vi träffades gjorde vi hudvård för två år sedan, det kan du läsa om här: Organic makers. Sedan dess har vi blandat återbrukat stearin till doftljus i glaslyktor, lappat jeans, julpysslat,... I veckan var det dags igen, eftersom jag kom på den briljanta idén att vi skulle syra grönsaker.

Som vanligt när vi ska ses blir det alltid lite senare än vi tänkt, sen äter vi för gott och pratar för mycket eftersom det var alldeles för länge sen vi sågs, så när vi i onsdags väl drog igång med syrandet var klockan 21. Men jag var fast besluten om att det skulle ske, så jag milt tvingade de andra att hänga på. Utom värdinnan som satt i vrån och ammade :D. Vi hade dessutom höga ambitioner när vi handlade så det var inte bara surkål vi skulle göra... utan även rödkål, rödbetor, morötter & gurka.

När vi väl packade in oss i bilen och körde hemåt hade jag tre glasburkar med mig; surkål med lite morot och ingefära, rödbetor med äpple och gurka. Just nu står de i ett mörkt förråd och jag väntar på att det ska börja dofta/lukta.

Med mig hem från syrningsvärdinnan hade jag två påsar äpplen. Mest fallfrukt och av en del av dem påbörjade jag i lördags en äppelcidervinäger-sats. Jag googlade fram ett recept där man skulle dela äpplena och lägga dem i sockerlag och sen vänta i ett par månader. Så, de står också i förrådet och håller de syrade grönsakerna sällskap.

Och nu ikväll gjorde jag en liter havremjölk! Jag var på affären idag och tänkte köpa en liter, tänkte att det var bra som förstärkning i smoothies. MEN, det är ju så mycket bråte i havremjölk på affären, även i den ekologiska, och så kostar den 15 kr, fast 8,5 deciliter är vatten. Så jag googlade lite igen och fick fram ett recept som nog tog ca 5 minuter att göra klart. 13 dl vatten, 3 dl havregryn, 3 msk olja, 1 krm salt - mixa - sila - häll på flaska. Älsk på det.

Igår var jag på 40-årskalas hos en bästis. Det var inte så mycket husmoderligt över det men jag är ungefär lika stolt, eftersom jag höll mig vaken OCH hade roligt ända till kl 02:30!!! Woop, woop.

22 augusti 2016

Lammköttet.

Jo, det är ju så att jag har gift mig med en yngre man. Lammkött, helt enkelt. Men, idag var det dags för honom att komma in i den riktiga vuskenvärlden. Idag fyllde han nämligen 40 år. Tjoho!

Han firade sig själv med att vara på jobbet före 06 och hämta barnen vid 15:30. Medan jag kämpade på med mina sista timmar på jobbet så tog han barnen till havet och fiskade krabbor. När jag väl kom i från jobbet köpte jag med pizza & kebab och sen hade vi picknick. En gråmulen, fantastisk, måndagkväll. 

Min unga man.

Populär ung man.

En brygga med ett gult lite bus.

Ung och populär vid presentöppning.

Bella kom på den briljanta idén att ge bort ett biobesök, med henne. :)



Dags för krabborna att återbördas i sin egna miljö. Tack för lånet.

Springiga ben.


Gult var temat för dagen.

Blåslagna sommarben.

Grattis på födelsedagen, igen, älskling. Puss!

Skolmogen.

Det ösregnade imorse minuterna innan vi skulle ge oss av till skolan. Så jag fick på alla regnkläder, och stövlar - som var alldeles för små... Och sen när vi äntligen kom ut så var det dåliga vädret som bortblåst och vi fick svettas i galon. Götta!

Men, det gör ju inget när man är 6 1/2 och ska gå till riktiga skolan för första gången. Då är man laddad oberoende av väder. 

Den utomordentligt söta gluggen.




När vi träffades nu ikväll frågade jag om hon lärt sig något i skolan.
F: Ja, massor!!!
Jag: Säg nå't.
F: Man ska inte kasta sten! Och man får inte gå utanför muren. 

Jodå, och så finns det folk som klagar på skolan. Den är ju hur bra som helst! :)

21 augusti 2016

Re-cap.

Okej. Jag lär inte vinna några priser som flitigaste bloggaren för tillfället. Jag tänker på en massa saker som jag är med om och saker som ungarna säger, och gör... som jag så gärna vill skriva om. Dels för att roa er förstås, men främst för att det är så himla roligt att ha de här minnena nedskrivna. Jag går ofta tillbaka i bloggen och kollar vad som hände då, och vad sa de så, och hur vad Bella när hon var 3 år... Lite så.

Så jag vill blogga, jag vill berätta. Ta kort och lägga upp och se hur ungarna växer och frodas. För min egen skull åtminstone.

Imorgon MÅSTE jag i alla fall fotografera. Det är ju Fridas första skoldag!!! Vi har haft inskolning i veckan och det har gått bra. På måndagskvällen pratade vi om hur det varit i skolan och Frida tittade på mig och sa: Mamma, det var bara jag som hade packat ryggsäcken! JAG ÄR SÅ REDO!!!!

Och det är hon verkligen. Min lilla filur. Skolmogen.

Abbe började på storbarnsavdelningen i måndags och han gjorde det med en förtvivlande gråt. Han var sorgsen ända in i själen. Hela han skakade av gråt och han krampkramade mig hårt. Ville inte släppa. Bella och Frida var med eftersom vi skulle gå till skolan med dem efteråt. Vi stannade en stund men när vi gick fick en fröken ta honom i knät och trösta. (Fast jag vet inte om det är så värst mycket tröst när någon säger "du är ju en stor pojke nu"... men i alla fall, han fick sitta i hennes famn). När vi kom ut andades Bella ut och sa: DET där var JOBBIGT mamma!! Ja, det var det... Jag var alldeles tårögd jag med.

Bella börjar nytt fritids, Klubb 3-5, och är ovan vid de nya pedagogerna och att det är så många barn. Men när vi gick hem var hon glad över allt det fanns att göra och att de nya pedagogerna verkar bra.

Och jag då! Jag fick en mjukstart i veckan. Min chef har inte varit på plats och inte alla mina medarbetare heller så det har varit hyfsat lugnt. Jag hann kolla igenom mailen i lugn och ro och har haft mina första medarbetarsamtal. Varannan vecka har jag 30 min samtal med varje medarbetare, så det blir 3,5 timme samtal i veckan. Det är inte utvecklingssamtal utan mer för att kolla av läget, har hen det hon behöver, hur är arbetsbelastningen, behövs det stöttning, hur ser kommande veckan ut... Typ så. Det är en av de sakerna som jag tycker ska bli så himla roligt med det här chefandet - att få praaaata. De första två samtalen flöt på fint så jag hoppas att det kommer fortsätta så :)

Imorgon fyller makeN 40 år. Jag fick lägga fredagskvällen på att hitta presenter och nu är även jag redo för den stora dagen. Han firar med att åka till jobbet i ottan och sen blir det middag vid havet. Han hämtar kidsen och jag möter upp med kebab :) Det blir fint det!

I helgen ska vi på 40-årskalas för min bästa vän Challan, och hennes man. Mina föräldrar kommer upp och ska vakta barnen medan vi förlustar oss.

Men hörni. Nu tar jag kväll och gör mig redo för veckan som kommer.

7 augusti 2016

TVÅA.

Nå. Men hur gick det då? kanske någon undrar.
Jodå. Ganska bra faktiskt.

När man tar kontrollerna så är det så modernt nu för tiden att man använder en så kallad SportIdent-pinne. I den samlas information om vilka kontroller man har tagit och när man tog dem. Den här är väldigt viktig att ha koll på. Kommer man in i mål utan den blir man diskad. Vi tappade bort den i några minuter förra året (gaaaah!!) men i år satte Annie fast den i sin handske med tre säkerhetsnålar, utöver gummibandet som sitter runt fingret. I alla fall. När man kommer in i mål lämnar man tillbaka pinnen och får då ett kvitto med alla kontroller man tagit, och tiden när man tog dem. Förra året mindes jag att killen som skrev ut kvittot såg impad ut. Jag tänkte att det kanske kunde vara en indikation i år på om det gått hyfsat eller ej... Så både jag och Annie stirrade verkligen på mannen som tog emot pinnen och skrev ut kvittot... och jodå! Han nickade erkännande och mumlade något positivt. Aha, inte helt illa alltså. Puh. :)

Vi åkte hem till stugan, duschade (skrubbade!!) och ringde hem. Man och barn var stolta över att vi kämpat väl. Efter lite slapp/yoga/pustande satte vi oss och försökte räkna ihop vår totalpoäng. Förra året hade vi 278,98 poäng, men det året var det höga poäng hade vi förstått. Vi räknade ihop - fick olika - nytt försök - fick olika totalsumma (både från varandra och från vad vi fått gången innan...)... efter ett antal försök fick vi i alla fall summan till 238,6 poäng. Vi var tröttare i både knopp och kropp i år. Det var mycket slitigare i år faktiskt. Dels var det mycket blötare i terrängen i år vilket gör det mycket trögare/kämpigare att cykla och dels var det mycket fler höjdmeter i år.

Vid 19:30 åkte vi ner till Lindvallen och banketten med middag. Vi anslöt till våra If Rigor-kompisar och briefade tävlingen med dem. Några av dem hade varit uppe på fjället men insett att det inte är det man ska prioritera om man vill vinna. :) Medan vi väntade på prisutdelningen proppade vi magen full med kött, kött, kött. Och så lite bea och mangosallad på sidan om.

Vid 22 drog det äntligen igång. Först är det priser till en massa roliga prestationer som hänt under dagen. Det var t ex ett frieri vid en kontroll, någon hade haft av sin kedja och lagkamraten hade fått dra vederbörande någon mil, ... lite så. Sen började det viktiga. :) Mix-klassen var först ut och när jag hörde deras resultat så tänkte jag att det nog också var lite låga resultat... så då tändes ändå en strimma hopp...
Dam-klassen. "Tredje plats... med ...234,7 poäng "... Jag stirrar vilt på Annie - men för i helvete! Vi gjorde't i år också!!!!
"På andra plats med 238,6 poäng, Team Bossy!!!"
Den här gången var vi lite mer coola när vi gick upp. Fast vi kramades och skrek ut vår glädje, och fnissade en hel del. Men inte riktigt lika hysteriskt som i fjol. :D
I år var det verkligen ett steg till de som kom etta - de hade gjort en fantastisk prestation och vi hade inte kunnat vinna över dem om vi tagit en eller annan kontroll eller inte missat ditten eller datten. Så, hatten av till dem!
Sen var det säkert några som fick pris i herrklassen också men det missade jag helt... ;)

Vi åkte hem till stugan och firade med att gå direkt i säng, utan att passera gå. Och sen sov jag som en stock till klockan 8.

Hela dagen idag har vi pratat om tävlingen och vad vi gjorde bra, vad vi kan förbättra, hur kul det var, och hur ska vi göra nästa år... Hur ska vi lägga upp träningen?! Nästa år måste vi ju satsa på förstaplatsen. Ju.

Race report AIM 2016.

Sov riktigt uselt. Alltså riktigt, riktigt uselt. Men jag var glad över att nummerlappssjukan* som vanligt bara var inbillning. Vid halvfyra läste jag bok en stund, vid fem gick jag upp och yogade lite...  men sen sov jag en stund mellan 5:30 och 6:30. Och sen var det äntligen dags att gå upp.

Vi åt frukost; bovetegröt med torkad ananas och frysta hallon, ägg, juice och kaffe. Och så lite annat fuffens som rödbetsjuice och hälsodryck med korngräs och äppelcidervinäger. :)

Det var en ganska lugn morgon. Vi hade läget under kontroll och plockade ihop våra saker och lämnade stugan strax före 9. När vi åkte till Lindvallen började det regna så smått och när vi kom fram så var det en rejäl skur. Vi satt kvar i bilen och peppade till musik och när vi väl gick ur bilen slutade det regna. Vi packade ur cyklar, monterade på kartställ, kollade utrustning och vips var klockan 9:30 och det var dags att gå upp till start för genomgång.

Vi träffade på några vänner från If Rigor som jag lärt känna på vårens cykelläger och sen var det helt plötsligt dags att gå och paxa en karta. Annie stod beredd vid cyklarna och jag såg ut en karta att grabba tag i. 1 minut till start. Nedräkning. 10 - 9 - ... GO!! Jag tog kartan och sprang till Annie. Vi öppnade den och insåg att det var ett nytt år i år. Nya områden att utforska och inte åt det håll vi rekat. Det var väldigt klumpvis utspritt i år och vi hade först svårt att få en överblick. Men efter att ha ringat in högpoängare, strykt lågpoängare, tittat upp på fjället och sett dimman så hade vi ändå en ganska självklar rutt. Vi tog lite längre tid på oss i år men efter 10 min och 31 sekunder hade vi tagit den första kontrollen.

Vi gjorde en liten miss i år, vi följde inte vår egen strategi... Andra kontrollen vi tog var en bemannad paddlingskontroll och där var det redan tjockt med folk. Det kändes som outhärdlig väntan men Annie stämplade kontrollen vid 10:27:41 och några minuter efter det var vi på väg igen. Dessutom hade jag fått gott om tid att kolla igenom vår rutt igen och gjort upp en plan med exit och entries  :) Det är nämligen bara en ur laget som behöver paddla ut och ta kontrollen så Annie fick sällskap av en kvinna i ett annat lag.

Efter paddlingen var det bara att köra. Det började med lång grusväg uppför uppför och det är ju det vi är bra på. Äntligen kunde vi nöta på och trampa om lite folk. Vi tog ett par kontroller och sen var det dags för Annie att simma. "Friskt!" var kommentaren efteråt. :D I början är det folk överallt som cyklar åt alla möjliga håll. Men efter någon timme eller två så blir det lugnare, man möter samma folk flera gånger. Ibland är andra snabbare på att hitta kontrollen, ibland (oftast) är vi starkare uppförs och ibland tar någon en paus för att kolla rutter.

Det är otroligt bra stämning! Alla hejar på varandra och är glada. Älsk på det!!

Vi nötte på och tog alla kontroller i första klumpen och drog över till andra sidan Västerdalälven och tog en massa kontroller och höjdmeter där. Kämpade oss uppför och nedför små, steniga stigar och trampade några kilometrar på grusvägar. I ett anfall av hjärntröttma missade jag en avfart vi skulle ta och vi körde några hundra meter för långt innan vi fattade. Och några hundra meter nerför tar ett gäng sekunder att köra nerför men ett gäng minuter att köra uppför igen... Men det var ju bara att göra't. Och slänga det misstaget över axeln, det som är gjort är gjort och nu kör vi.

Vi nötte på. Timmarna gick, vi åt energibars och klunkade sportdryck. Efter drygt tre och en halvtimme var det dags att "gena" mellan två kontroller. Det var rätt många höjdmeter men vi tog en chansning, som gick hem. Det var väldigt slitigt. Det var varmt, mitt på ett hygge, och det var både stenigt, pinnigt och blött. Men 20 minuter senare var vi vid kontrollen som skulle ha tagit oss åtminstone 35 minuter att cykla till, om vi hade kört runt. Så det var gött. Men det tog hårt på energireserven.

Efter fyra timmar började min mage protestera så smått. Inte sugen på varken sportdryck eller bar... Så jag struntade i det och drack vatten och tog en gel. Det var en chansning men det funkade fint. Efter en liten stund var jag på g igen. Vi körde på och tog kontroll efter kontroll. Helt plötsligt var det bara 90 min kvar och vi fick fundera över hur vi skulle lägga upp sista tiden. Jag gjorde upp en plan som jag fick medhåll på. Annie har kartförbud, hon får bara titta på vad kontrollerna heter ;), så hon får lita på mig.

Vi visste att det var 8 km till Lindvallen från en av korsningarna. Vi visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta att cykla men räknade på att det max skulle ta 40 minuter, men snarare 25. Vi bestämde oss för att vi skulle hinna ta några kontroller några kilometer uppför en grusväg innan vi skulle behöva bege oss tillbaka. Vi ville inte komma in för tidigt i år och jag kände att vi båda hade krafter kvar att pressa ut. Vi hade som hållpunkt att vi borde vända när det var ungefär en timme kvar. 15:07 tog vi sista "kåt"-kontrollen, klämde en energigel och började cykla mot Lindvallen. På vägen dit hade vi en till kontroll vi skulle ta, den låg 600 meter nerför en ängssluttning, helt okej att cykla nerför, tungt uppför. Men vi körde på, körde om och brakade på helt enkelt. Upp på grusvägen igen så var det trampa trampa mot Lindvallen. Vi hade som mål att ta en kontroll, som vi visste var den var, innan vi måste till målgången. Med tio minuter till godo tog vi den sista kontrollen och trampade sen mot målet. Vi gick i mål med 6 minuter till godo.

Känslan vid målgång var stolthet, nöjdhet, trötthet, lycka, lättnad. Det är så mäktigt att veta att jag/vi klarar en sån här utmaning. Sex timmars fullt ös. Och vi gör det med glada miner och iver. Vi är ett fantastiskt team, Annie och jag.

Vi messade familjerna att vi gått i mål och att vi var lite missnöjda med starten men att det sen hade gått superduperbra. Vi sa att det blir nog ingen pallplats i år men topp tio borde det i alla fall bli.

To be continued.


*) Några dagar innan tävling får jag alltid lite kli i halsen, snorig näsa, lättare sjukdomskänsla... och  min kompis Åsa konstaterade vid något tillfälle att det bara var nummerlappssjukan. Puh.

6 augusti 2016

Strategi 2016.

Årets strategi har vi kommit fram till efter att ha rekat, pratat, tänkt, studerat kartor, kollat liftar...

I år körde vi mot Tandådalen och in på alla småvägar åt det hållet men tog även en sväng upp på fjället för att kolla hur det såg ut där. Förra året var den största delen i strategin att hålla sig undan fjället men i år fick vi stora skälvan och tänkte att det absolut SÄKERT BARA KOMMER BLI PÅ FJÄLLET I ÅR. Typ så. Tänker vi.

Och då tar vi tag i våra nojor och så rekar vi. Så vi har kollat hur man åker lift med cykel, hur lång tid liften tar (10 min) och hur det ser ut på toppen. Det fanns ju bilväg upp! Det upptäckte vi i år. Så nu kan vi ta oss an fjället, om det skulle behövas.

Den största osäkerheten är vädret. Idag har det varit väldigt många störtskurar och frågan är hur vi ska hantera vätan. Vi har inte hur mycket plats som helst i ryggan och vill inte heller bära på för mycket vikt. Så, strax ska vi provpacka ryggsäck och känna efter vilka kläder vi ska ha...

[Tog en paus och har nu bestämt kläder samt packat rygga.]

I ryggsäcken har vi packat:
  1. Löparskor
  2. 7 energibars
  3. 2 Energigel
  4. Vindjacka
  5. Första förband
  6. Cykelverktyg
  7. 3 liter sportdryck

Våra mål med tävlingen:
  1. Vi vill ta minst 25 kontroller. 
  2. Ha jädrigt roligt!!
  3. Vara vårt bästa!
  4. Keep the coolness men våga vara kåta*
  5. Placera oss topp 10
Strategin:
Förra årets strategi stämmer fortfarande väl in. Vi kör på den.


Nu går starten och vi är så redo vi kan vara. Heja oss!

*) Kåta = ivriga/vilja (för) mycket/ våga chansa

5 augusti 2016

Imorgon är en annan dag.

På vägen upp lyssnade vi på kloka sommarpratare, t ex Johan Olsson och Kjell Enhager. Vi tog till oss att vi förtjänade den press vi satt på oss själva (hehe) och att det alltid är nya förutsättningar vid varje ny tävling.
Först ville vi göra allt exakt på samma sätt som förra året. Åka vid samma tid, äta samma mat, sova i samma rum som senast, ...
Men även om det skulle vara exakt samma kontroller som förra året, så skulle alla andra förutsättningar vara annorlunda. Träningsupplägget är annorlunda (jag har t ex knappt sprungit alls men cyklat desto mer (tvärtom mot i fjol)), vädret är annorlunda (och har varit annorlunda - det är blött i markerna i år!!!), och så är det inte första gången den här gången.

Så. Imorgon är annan dag. Ett annat lopp.

Och det ska bli så jädra kul!!!!!!


4 augusti 2016

På väg.

Nu sitter Annie och jag i bilen upp till Sälen. På lördag är det dags för AIM Challenge. Vi laddar med att prata om hur bra vi är och göra upp planer för hur vi ska anta utmaningen i år.

Nu har vi tränat färdigt. Nu är det bara att njuta av resten. Mer rapporter kommer.

Fäviken. Eller Har det här blivit en matblogg?

Okej, nu kommer ett mastodontinlägg från en fantastisk kväll på Fäviken Magasinet.

När vi klev ur taxin blev vi mötta av personalen som följde oss in i restaurangen. Vi fick sätta oss i varsin fåtölj (Norrgavel - så fina, och sköna!) och blev serverade champagne och korv från Undersåkers chark samt fermenterade morötter. 

Det var en väldigt häftig och mysig lokal. Till och med toan var mysig. 


Kocken Jesper väntar på att alla gäster ska anlända.


Jesper presenterade maten. Först ut var Linfröflak sprejat med ättika och musseldipsås. Så gott!! Nu kommer jag inte skriva mer att maten är god för allt var helt fantastiskt! :)


Fullkornskex med morotssallad.

Övre vänstra: Buljong av röktorkan renkött, tjejmus och jästa kråkbär
Övre högra: Vilda blommor med syrad grädde (glutenfri)
Nedre vänstra: Vilda blommor med syrad grädde och ngt brödsmuligt (gluten)
Nedre högra: Flottyrkokt grishuvud, rabarber, dragonsalt.

Vänster: Fågelleverstanning, mättad kål, omogna vinbär och vilda växter. 
Höger: Kocken skivar upp Saltad sugga.

Smöriga bilder... Och ett jädrans gött smör.

Rektún Drikk och Jesper som förbereder pilgrimsmusslor

Pilgrimsmussla "i skalet ur elden" tillagad över björkkol och enekvistar. Schluuurp. Det är ju inte bara det att det är himmelskt gott, det är ju så vackert också!!

Vänster: Kungskrabba och nästan bränd grädde
Höger: Grytstekt lammtungs enligt Cajsa Warg, färsksaltade grönsaker och rabarber

Vi hann med en liten telefonpaus för att ringa och säga godnatt till gullungarna hos farmor & farfar och vi hann spana in lite av omgivningarna. Och jag spanade in den här snyggingen.

Försökte mig på 2 sekunders skälvutlösare, gick sådär. Men sen så.

Övre vänstra: Försiktigt ångad makrill, picklad jordärtsskocka
Nedre vänstra: Potatispannkaka, tång, köttsmör
Nedre högra: Lupingratäng

Ett ägg konserverat i aska, sås av torkad öring och picklad ringblomma

Övre vänstra: Ångad rödbeta, god grädde, finska fiskägg
Övre högra: Vaktel med jäst, rostad och väldigt, väldigt finmålen lupin
Nedre vänstra: Stelnad buljong, löv, rostad havre
Nedre högre: Rå jordärtsskocka och hårt rostat lupin

Kalvdans och älgört.


Ensilageglass (det här var det enda som mina smaklökar var tveksam till)


Potatisdrömmar (ljuvliga!!!!)
Brunstpaj och pompa (det här var mitt fall. Det var för gott och för mycket.)

Kokkaffe och vildhallonis

Övre: Märgpudding, frusen mjölk
Nedre vänstra: Halvtorkade, picklade rotfrukter
Nedre högra: En låda fylld med tjärpastiller, älgörtskarameller, torkade rönnbär, rökt knäck, solrosnougat och torkade svarta vinbär.


Aromatiska frön (senapsfrö, mynta, koriander...)

Överflöd med götta. Likör och bär. 

Och så det knasigaste - Ett pris snus fermenterat i ett använt bitterfat

Det här var mitt livs andra snusning. Första gången var jag typ 28... Och ja, jag blev lite yr, och nej, jag kommer inte börja snusa efter detta. 

Vi blev i alla fall väldigt fnissiga, makeN och jag. Det är inte ofta vi ser ut så här. 

En totalhäftig kväll närmar sig sitt slut.


 Tack för den här gången!

Här är hela menyn. Riktig mat. Riktig dryck. Fint som snus.