29 januari 2017

Kräkelikräk.

80 timmar efter Abbes sista kräks sjuknade Bella in. Hon ligger nu i soffan och vilar/sover efter att ha tömt magen ett antal gånger. Det är lurigt det här med kräksjukor... To be continued...?

Njutomhus.

Natten till fredag väcktes jag av Abbelito som drömde att Pinneman hade träffat ett monster. Jag tröstade, kramade, stoppade om, sjöng Trollmors visa och gick ner igen. Hann precis lägga mig, då han ropade igen. Kissnödig! Okej... upp igen. Kissa. Bums i säng. På väg ner i trappan igen hör jag något oroväckande... ulk, ulk, huäääh. Han kräks. Inte så mycket men ändå så att jag fick byta lakan och nattlinne. Så, duscha honom, byta sängkläder, bädda om... "Mamma, det är blött här... och kladdigt..." Ahhh... jag hade missat en kräkblubba på täcket, och förstås vänt den neråt... Så, upp med ungen och bort med alla sängkläder igen, inkl duntäcket. Ungen fick sova hos oss. Vi somnade om till slut. För att veckas någon stund senare av ett nytt ulk, ulk, huuäääh. I vår säng. Den klarade sig dock hyfsat, det mesta kom på kudde och pyjamas. Så, bort med det, skölja av ungen och sen zzzzzz... Jo, det var en mild variant, trots allt. 

Fredagen var han som vanligt, minus matlusten. Alla barnen var hemma och makeN drog till Torsby för att åka längdskidor med bror & brorsdotter. En ganska lugn och skön fredag ändå. 

Igår, lördag, behövde vi alla komma ut, efter en heldag inomhus. Vi byltade på oss kläder, packade matsäck och drog till skogs. En skog som vi inte varit i förut. Fin!

Fikastopp.

Varm choklad och dladdkakemuffins. Och knäckepizza! Inget av barnen åt, men jag tryckte i mig min halva - det är riktigt gott!

Barnen fyndade ben i skogen... Kanske ett monster? Dinosaurie?

En väldigt fin dag helt enkelt!

I en väldigt fin skog!

22 januari 2017

Sköna söndag.

Igår gjorde jag något jag funderat på i några år men inte fått tummen ur att göra... Jag tog hål i öronen! Inspirerad av kompisen Magda som gjorde det för ett par veckor sedan. För vissa av oss tar det lite längre tid att komma till skott... :) Vi var på en piercingstudio, eller vad det nu heter, för enligt Magda som gjort lite research så var det det bästa och säkraste. Magda skulle dit och köpa ny saltsprej (som man har för att hålla hålet/såret) rent och jag sa att om det finns drop in så gör jag det! Och det fanns... så jag gjorde.

Jag var inte så nervös för själva sticket... jag har ju trots allt fött tre barn. Mer för hur hela det här ska förändra resten av livet :) Jag som alltid varit en som INTE har hål i öronen... är nu helt plötsligt eehmm.... mer tjejig? ;) Och vad ska jag ha för pluttar/pluppar/ringar? Ingen aning! Vad har jag för stil? Ingen aning!! Kommer de fastna i hjälmen? Ingen aning... Kommer jag ångra mig? Vet inte. Men just nu känns det lite spännande. :)

Och det är lite meckigt. Jag "fick" inte träna mtb idag t ex. Jag ska undvika svett och smuts i såret och med mtb är ju risk för både det ena och andra. Så nu sitter jag har med myror i brallan.

Idag har det varit väldigt lugnt. MakeN gjorde söndagspancakes till frulle och drog sedan ut på cykeltur. Ett tag var jag i ofs ensam med sju ungar men just nu är det bara två... som pysslar... Jag har tvättat alla träningskläder, gjort hudkräm och fick tid över att sitta vid datorn... Kanske ska ta tag och göra en omgång surkål också. Vi hade visst lite för mycket vitkål. Så får det bli. Med ingefära!

En hemmapysslarsöndag - det är fint det.


Ballabarn 2017.

2016 började väldigt bra för Ballabarn och jag älskade mina ballabarnfredagar. Men så fick jag ju den tillfälliga tjänsten som gruppchef och bestämde mig för att satsa på det, vilket innebar att jag började 100% på Volvo - no more ballabarnfredagar. 

Det var rätt beslut, men jag saknar fotograferingen och jag saknar mina fredagar så då måste åtgärder vidtas. Balans är viktigt.

Jag vill tacka ja till alla roliga uppdrag som kommer in och jobba kanske var 5-6:e vecka hemma med ballabarn. Jag tror att jag just nu har ett upplägg som gör att jag kan bli snabbare i mina leveranser, vilket är ett måste för att hinna med. 

Och så var det där med balansen. Blir det för mycket på jobbjobbet så är det Ballabarn jag kommer att dra ner på. Ballabarn ska mest vara roligt. Lite stress och lite jobb är okej, men mest ska jag bli glad av att tänka på Ballabarn. 

Så. Målet är att tacka ja till alla roliga uppdrag, med en god känsla i hjärta, mage och hjärna. Jag ska vidareutveckla sättet jag jobbar på för att inte känna mig stressad av att göra själva redigeringsjobbet. Och jag ska unna mig att vara ledig från Volvo-jobbet var 5/6:e fredag för att kunna ägna en heldag åt Ballabarn. 

Så får det bli. 

20 januari 2017

Jobbet 2017.

Jag vill välja min chef. Det är mitt största mål under året. Jag vill ha nya utmaningar och jag vill jobba som gruppchef. Jag trivs dock helt okej på den tjänst som jag har nu så jag söker mig inte FRÅN något, utan TILL något. Det betyder att det inte är så bråttom utan jag kan ta mig tid att vara selektiv och verkligen känna att det känns bra.

För min del betyder det att jag får en chef som jag kan lita på och en ledningsgrupp att trivas med. Som nybörjare är det för mig viktigt att ha det stödet.

Så mitt smarta mål får bli att få en intressant gruppchefstjänst under 2017. Gruppen ska bestå av max 15 personer och chefen måste verka fantastisk (eller i alla fall väldigt bra) och ledningsgruppen måste vara både roliga och förtroendeingivande.

Det blir spännande detta.

19 januari 2017

AIM Training.

I samarbete med AIM Challenge kommer Annie och jag, tillsammans med en cykelkompis - Helena, hålla i multisportträningar under våren. Det ska bli superkul! Häng med vettja!

Här kommer info:
AIM TRAINING - för tjejer

Är du nyfiken på multisport? 
Vill du ha hjälp att förbereda dig inför AIM? 
Eller kanske bara träna på ett roligt och inspirerande sätt? 

AIM ambassadörerna Helena, Annie och Anna leder träning i form av brickpass a´120 minuter. 
Ett brickpass består av löpning och cykling alternerat i olika distanser. 

Vi möts vid klockan i Skatås, Göteborg. 

Denna träning gäller: 
5/2 kl: 13-15 söndag

Träningar:
5/3 kl: 10-12 söndag
29/3 kl: 18-20 onsdag
25/4 kl: 18-20 tisdag
4/6 kl: 10-12 söndag
25/6 kl: 17-19 söndag

Ta med cykel, löpskor, en välfylld Camelbak, snacks och kläder efter väder.

Anmälan:
Swisha beloppet till 0705161314.
Skriv ditt namn och datumen du önskar att träna i kommentarsfältet.
1 träning = 50kr
6 träningar = 250kr
Begränsat med platser, först till kvarn.

Kontakt:
Mail: info@aimchallenge.com
Tlf: 0705161314

16 januari 2017

Träningsmål 2017.

Annie och jag har bestämt oss för att köra Åre Extreme Challenge (ÅEC) i sommar. Det är ett lopp där man paddlar kajak över Åresjön (ca 18 km), springer 4km uppför Åreskutan (vilket är 1000 höjdmeter och kallas för "Vertical K") och sen 11 km nerför på andra sidan till Huså. I Huså hoppar man på cykeln och avslutar med 31km mtb innan målgång på Åre torg. Jag räknar med att det hela tar runt 9 timmar. Om jag nu lär mig paddla... Ja, jag har paddlat kaNOT. Det här med kaJAK är något annat. Men i vår ska vi gå kurs, Annie och jag... 

Så. Det som jag tränar för just nu är att klara av ÅEC i början av juli. Det är det mitt SMARTa mål handlar om.

Specifikt: Komma i mål på ÅEC med ett leende på läpparna.
Mätbart: Under 9 timmar.
Accepterat: Japp, Annie är med på detta.
Realistiskt: Det är det. Om jag lär mig paddla och vi håller oss skadefria.
Tidsbegränsat: 1 juli, 2017

Men såklart ska vi också köra AIM i Lindvallen! Och i år ska vi våga satsa på att vinna - på riktigt våga försöka. 

15 januari 2017

Gråt & vikt.

Jo, jag var ju med Frida på återkontroll av hjärtat, strax före jul. Det här var första gången bara en av oss åkte med Frida till hjärtmottagningen. Vi diskuterade kvällen innan att allt kändes som att det var så bra. Vi kunde se att Frida gått upp i vikt och framförallt märker vi att hon är piggare.

För kanske ett år sedan började vi ju märka att Frida orkade mindre och att hon var lite flåsigare i vardagen. Det märktes framförallt på kvällarna att energin tog slut. Flera kvällar i veckan grät Frida vid läggdags. Hon var helt slut och hade kämpat hela dagen för att orka... när sen kvällen kom och det var nära läggdags så orkade hon inte mer, då kom gråten. Hon grät och grät och grät. Utan någon annan orsak än att hon var helt slut.

Det här är den största skillnaden sedan operationen: Frida har inte gråtit en enda kväll efter operationen!!! Det slutade helt abrupt med operationen.

Det nästa största med operationen: Frida gick upp 2 kilo (!!) på tre månader efter operationen! Från 17kg till 19kg. Viktkurvan stack rakt upp. Och det syns på dubbelhakan och kinderna :) Hon äter inte mer, men kroppen behöver inte längre så mycket energi för att fungera som den ska.

Så. Vi prisar stängningen av hål mellan förmaken.

Reflektion 2016.

Mycket i våra liv har lugnat ner sig under 2016. 
  • Frida har opererats och behöver nu troligen inga ingrepp förrän tonåren. 
  • Huset är färdigt inuti för tillfället. Vi blev ju klara tidigt i våras och behöver nog minst ett par år innan vi orkar ta tag i att fixa kök och vad mer det nu kan vara som behöver putsas till. Det blir i af inga fler större ombyggnader. Däremot kanske trädgården ska få sig en liten förändring, om vi får tummen ur. 
  • Abbe har fyllt 3 år och blivit så stor... Han har fått egna kompisar som han leker med efter förskolan och på helger. 
  • Vi får sova ut på helgmornarna. Barnen klarar sig själva, med hjälp av teven, ett par timmar, om så krävs. 
  • Vi kan få längre stunder av lugn och ro på dagarna, för att barnen leker med varandra eller med kompisar.
Och det märks och känns. Det finns stunder då jag hinner tänka "oj, jag har inget att göra.." men det går ju snabbt över när jag tittar mig omkring... ;) Men ändå, jag hinner tänka tanken. 

Jag växte som människa av att vara chef. Jag gillar den jag var då. Lite lugnare kanske? Jag älskade att få vara med och påverka. Att ha mandat att ta beslut. Att kunna hjälpa på ett annat sätt. Få människor att växa. Chefandet tog slut den 5 december men jag kommer att söka jobb inom detta. 

För att ge chefsjobbet en ärlig chans så valde jag att gå upp till 100% på Volvo. Det känns även efteråt som det rätta beslutet, även om det betydde att jag försakade Ballabarn. Jag la i princip helt bort kameran för att jag kände mig stressad av att ta kort, som jag sen måste redigera... För redigera dem, det måste jag. 

Jag kommer fortsätta jobba 100% men jag ska i framöver blocka var 5:e eller 6:e fredag för att kunna sitta hemma och jobba med Ballabarn. På så vis hoppas jag få tillbaka lite balans. Jag får ta ett halvår i taget och utvärdera allt eftersom. 

MakeN och jag har haft både rekord i att se många Netflix-avsnitt under en period samt att inte hinna se några alls under en period... Det går i cykler med jobb, träning, stress, jobb, vab och trötthet. Det viktiga är ändå att vi hinner se varandra, även under de jobbiga perioderna.

13 januari 2017

Stockholm.

Jag sitter just nu på tåget till Stockholm där jag idag ska hänga med kompis-Ida och mysjobba på fik. Klockan 15 ska jag till Lofsangruppens gym på Söder och träna IRL med min online-PT! Ett par timmar efter det ska jag träffa ytterligare två av mina kompisar och käka middag.

Dagens mysjobb:
Efter att ha lyssnat på Träningspodden med Lofsan & Jessica om nyårslistan så tänker jag ha som fokus idag att reflektera över 2016 och sen blicka framåt och fundera vad jag vill med 2017. Lofsan hade delat upp sin lista på ett smart sätt; Jaget, Träningen, Jobbet, Familj & relationer. Jag tycker det var ett bra tänk och ska inspireras av det.
Jag börjar mer och mer inse vikten av att reflektera över det som skett och samtidigt hur viktigt det är att sätta upp konkreta mål för att kunna ta mig dit jag vill.

PT:
Jag började på ett nytt abonnemang av Lofsangruppens online-träning i höstas och har nu en ny coach, men för enkelhetens skull så heter hon också Louise. Det funkar svinbra men jag kände att innan jag börjar lyfta tyngre så vill jag att hon kollar min teknik och rygg och magmuskler på riktigt. Då känns det tryggare för mig.

Middagen:
Tre av mina vänner, som bara känner mig, men inte varandra ska käka middag med mig ikväll och det ska bli så kul!!! De har styrt upp och bokat upp var vi ska äta och när, helt utan min inblandning. Och jag har berättat att alla tre är roliga, intressanta och snygga. Det verkar som att de mest har tagit fasta på det senaste eftersom det nu dyker upp meddelande i Fredagsmysgruppen att de har plockat med sig smink och att de var sena på morgonen för att de var tvungna att hinna fixa sig fina. Haha!

Nu är jag framme i Stockholm!

2 januari 2017

Träningsåret 2016.

Jag förstår att ni alla har väntat på den här redogörelsen! Det är ju knappt så man kan bärga sig.... 

Jag upptäckte den 30 december att jag kört 298 pass under 2016, berättade det för makeN som då hojtade - Då måste du ju köra 2 pass imorgon! Hehe. Men jag avstod, och körde i stället ett härligt mtb-pass på blöta rötter och hala stenar. 

Ok. Vad har hänt på ett år? För ett år sedan satt vi i bil på väg hem från Ångermanland och jag skrev att jag trodde att ryggen som bråkat under jullovet var på väg att bli bättre. Det var fel. Det blev riktigt dåligt faktiskt. Jag gick till osteopat, skaffade inlägg till skorna och började med PT online hos Lofsangruppen. Coachen bad mig lägga planer och drömmar om multisport i allmänhet och AIM i synnerhet på hyllan ett år, för att laga mig själv först. Men i maj var jag nästan på banan igen i vardagen och i juni började jag springa lite lätt och kort. MTB kändes bra igen. Drömmarna om AIM började gro igen och plötsligt var vi anmälda. :) Under sommaren gick jag i sandaler och drog ner på styrketräning --> ryggen blev sämre igen. Inte så illa som på vintern - inte i närheten... så vi körde på med träningen inför AIM och det gick ju vägen. Och med riktiga skor och lite mer styrka så blev ryggen okej igen. I oktober påbörjade jag ett nytt abonnemang hos Lofsangruppen, med en ny coach  dock med samma namn som den tidigare :) Vi har hittat varandra och det känns väldigt roligt och bra. Just nu är upplägget att jag kör två helkroppspass, 1 intervallpass och 1 långpass på mtb eller löpning per vecka. Och så yinyoga så ofta jag vill. 

Resan till Gran Canaria i oktober gjorde att den stapeln blev oerhört hög när det gäller träning :) Precis som resan till Italien, sommarsemester och träningen till AIM gjorde att juni-augusti också är lite smått hysteriska. Men som ni ser så är mycket av träningstiden lagd på yoga, och då mestadels yinyoga. 

Jag har lärt mig att 80% av träningspassen ska vara lugna, de ska kunna utföras i prattempo och 20% ska vara riktigt jobbiga. Jag tror att jag ligger ungefär där. 



Jämförelsevis med förra året så har jag halverat löpningen och dubblat tiden jag lägger på mtb. På yogan skiljde det bara en timme mellan 2015 och 2016! Styrketräningen har jag ökat upp tiden på i år och det känns lagom nu.

Jag har inga särskilda mål om antal träningspass, eller träningstid... Jag tycker att jag har hittat en rimlig nivå och jag tränar det jag vill och när jag behöver. Kanske att det skulle vara kul med lite mer jämn fördelning över året men det kanske ger sig självt om jag får vara skadefri och frisk. Vi får se. 

Det bästa är att jag känner att jag är stark, uthållig, har hittat balans i träningen och vardagslivet och njuter av alla pass (när de är gjorda :)). 

Just det. Det jag vill bli bättre på under 2017 är att få till ett lunchpass under arbetsveckan. Löpintervaller! I övrigt vill jag köra på som i år. Tjoho! 

Mot ÅEC, AIM och allt annat som 2017 bjuder på i träningsväg!

1 januari 2017

Nyåret.

Fem ungar som höll sams och lekte en hel kväll gjorde att fyra vuxna kunde både prata och njuta av maten. Det var inte igår...

Men det började lite skakigt med att Frida klagade över huvudvärk redan på morgonen... framåt lunchen började hon se lite blek ut och ville inte äta... en halvtimme senare kräktes hon... Fasen! Vi ringde vännerna och berättade läget men sa att vi skulle höras om en halvtimme igen.

En halvtimme senare var det bara den där enda kräkan. Som inte var en vinterkräka (de kräkorna är ju lite mer hysteriska - typ tömma hela magen i omgångar) utan mer en *blupp*. Frida började få färg på kinderna och vi funderade på att det nog kunde vara migrän... Så vi ringde vännerna igen och bestämde oss för att avvakta en timme till. En kvart senare var Frida sig själv igen och åt två stora pannkakor. Och efter det var huvudvärken borta och energi och rosiga kinder tillbaka. Ett telefonsamtal senare var vännerna på väg.

Vi åt klassisk löjromstoast, drack champagne (rosa!) till förrätt, vännerna hade med sig vildsvinsfilé som vi åt med blomkålspuré, kantareller, smörkokta purjolökar och ett par hallon - så jäääädra gott!! Till efterrätt blev det citronposset för de vuxna och glace au four för kidsen. Bella fick en efterrättsbok i julklapp och därifrån fick hon idén som hon verkställde utan hjälp. Den gjorde också succé!

Mätta och belåtna höll vi oss vakna, allihopa, till tolvslaget och en stund efter det. Okej, inte såå länge, men ändå.

Imorse blev det långfrukost fram till halvtolv då vännerna drog hemåt igen. Fint dygn!!

Jag hoppas ni också hade en fin nyårsafton! Nu tar vi oss an 2017!